De av er som följer mig på Facebook har kanske sett att jag gärna lägger ut plockresultat av svamp eller fikon eller annat matnyttigt - men nu kommer det även i bloggen. I ärlighetens namn så skrev jag ett litet inlägg för några år sedan, men sedan dess har det hänt litet på fikonfronten - nämligen att vi har hittat ett stort träd som ingen plockar frukterna från! Dessutom är fikonen blåvioletta, den sorten vi tycker är finast och godast.
Hösten för två år sedan var ett rekordår.Vi plockade mycket mer än 10 kilo (slutade väga skörden efter ett tag) och hade marmeladfabrik i ett par veckor i lilla huset i C. Vi hade så mycket att vi dessutom la fikon i konjak och vi la fikon i rom. Vi gjorde fikonpajer med chèvre och fikonpajer utan chèvre. Vi funderade också på varför ingen annan plockade och inte heller verkade någon ha synpunkter på att vi plockade. Det händer ju att man möter folk på småvägarna, företrädesvis vinbönder på väg till eller från sina vinfält. Det finns ju ingen allemansrätt i detta land, inte när det gäller vildväxande frukt och bär. I just detta fall är det ett träd som uppenbarligen växer i ett dike så det borde vara i ingenmansland och därmed kanske fritt fram. Men man vet aldrig...
En eftermiddag förra hösten, när mannen i mitt liv gjorde en sista räd till trädet, så kom det en äldre man med raska steg fram mot trädet, väl framme sa han Bonjour och halade sedan fram en plastkasse och började plocka på andra sidan trädet! Mannen i mitt liv kunde pusta ut och vi tänkte att det nog var så att detta träd inte ägdes av någon.
Det blev som sagt rätt många glasburkar med marmelad och glad i hågen delar jag med mig till höger och vänster av denna lyxvara. Förra höstens plockande gav 5-6 kilo och fler marmeladburkar som kunde delas hit och dit. Men - i nu i våras så skvallrar tomma hyllor i skafferiet om att vi bara har ett par mindre burkar kvar. Skulle det bli ett bra fikonår även detta år?
Jo trädet står kvar, många fikon har trillat, alltså verkar inte någon plocka regelbundet. Det är så med fikon att de mognar efterhand och man kan återvända till sitt träd med några dagars mellanrum och hitta fin frukt som mognat under tiden. Så vi startar marmeladfabriken igen. En ganska stor skörd detta år, 8 kilo och ungefär 20 burkar. En av anledningarna till att det inte blev mer plockat är att vid ett tillfälle kommer en man körande på sin vintraktor och han stannar vid trädet och frågar om vi har autorisation. Hm, litet förargligt är det ju, men det hade vi ju inte och han ruskar på huvudet och kör vidare. Det känns inte så kul att återvända fler gånger och jag undrar vem som skulle kunna ge oss tillstånd att plocka? Skulle man helt fräckt svara oui och hade han nöjt sig... Frågan är om mannen bara ville markera gentemot oss utlänningar, det var ju inte hans träd i alla fall. Irriterande att det nu ligger ganska mycket fallfrukt under trädet.
Jag kommer detta året att vara ganska sparsam med att dela ut mina marmeladburkar. Det får bli till de som verkligen vet att uppskatta innehållet...
Vi har ett fikonträd även i Skåne, det står tack och lov i vår egen trädgård och ingen kommer att fråga oss vi har tillstånd. Fikonen var så här omogna när vi lämnade Sverige, men ungefär samtidigt som vi plockar i Languedoc så far äldste sonen P hem till oss och plockar fikon han också... till marmelad och en och annan paj. Det är fint det!
Autorisation? Måste kännas ungefär som när jag plockade kantareller i massor strax utanför grannens tomt i Grebbestad en gång. När jag upptäckte att de stod i fönstret och tittade på. Kanske att de hade tänkt sig att skörda det gula guldet. Ja ja.
SvaraRadera