Fest i lilla byn

Lilla byn har återupptagit en tradition att ha byfest i dagarna tre. Antagligen har de eldsjälar fattats som krävs för att planera och sjösätta ett projekt som detta. Vi förstår att vår nye vice borgmästare, som har återvänt till sitt barndomshem efter att ha bott sina vuxna år i en annan del av Frankrike, är en viktig person bakom detta gigantiska projekt som innebär två-tre dagar fyllda med program av olika karaktärer och måltider för över 600 personer.
Fredagen vet jag inte så mycket om annat än att det var discomusik för den yngre publiken. Vi satt på terrassen och kunde höra musiken på avstånd.

På lördagen är det vide grenier, ordagrant "tömma vinden" men som bäst kan jämföras med bakluckeloppis, på bouleplatsen liksom foire artisanale som betyder hantverksmarknad och här ser vi bland annat smycken, textila produkter (väskor, förkläder, tygdjur) marmelader och annat ätbart samt såklart även vin från byn.
Kvällens begivenheter startar med att en glad orkester tågar genom byn upp till borgmästaren, som överlämnar stadens nyckel till en välförtjänt medborgare. I tåget går också ett spanskinfluerat sällskap med ungdomar till häst som därefter bjuder på en hästshow. Vi väljer bort detta på grund av värmen men ser dem när de går genom byn.

Senare (och några grader svalare) var det dags för en fyrarättersmeny vid långbord på en av byns gator. Alla deltagare ombeds klä sig i vitt och rött. Varför då? Jo på en Languedoc -feria så ska traditionsenligt alla komma klädda i vitt och rött.

Det röda får man hjälp med, när man köper biljetten så ingår en "scouthalsduk" i mörkrött. Väl till bords serveras vi så småningom melon och skinka, pastagratäng med oxkött och korvar, ost och sist en fruktflan och så fritt vin av olika kulörer under hela måltiden. Vill man ha annat att dricka så är baren öppen hela kvällen. Vi är drygt 300 som sitter till bords men många fler kommer senare på kvällen för att prata och dansa.

I ena änden av gatan dominerar barnens nöjen; hoppborg, slänggunga, litet leksakståg samt olika tombolastånd och i andra änden olika orkestrar som så småningom avlöses av ett kraftfullt disco. Ungefär då väljer vi att gå hemåt i natten...
På söndagen väljer vi bort att spela belote och pétanque, byns invånare tävlar hela dagen. Jag har förresten nu lärt mig att pétanque heter spelet om det är på professionell nivå och boule om man är amatör. Nej vi sparar oss till kvällens begivenhet - grillade musslor eller på detta språk brasucade! Denna gång är det minsann entréstämpel som gäller, det var rätt länge sedan senast...

Här är några män som har sommarens varmaste jobb! Under den enorma plåten eldas det frenetiskt med gamla vinstockar, i plåten grillas säckavis med musslor i olja som man blandar runt med stora kvastar av vild timjan och rosmarin. Sist, innan allt serveras slår man på en flaska pastis!!

Man får köa rätt länge för frites och musslorna kommer på borden i omgångar, vilket tar litet tid - men ingen har bråttom. Nästa år kanske vi ska sitta närmare "grillen". Alla runt vårt bord enas om att detta är de godaste musslor vi någonsin ätit och vi försöker få grepp om smakerna och hur vi ska kunna kopiera detta hemmavid. 

Även ikväll är det en orkester som underhåller, nu med härliga sydamerikanska tongångar och det är svårt att sitta still. Framåt natten övergår musiken till något inte lika roligt, men alla musiksmaker ska ju tillfredsställas.

Ja se detta var ett kalas, en byfest som vi hoppas kommer att blir en tradition.