19 juli 2015

Vinprovning i Minervois

Det är inte lätt att veta vilka vinodlare här i Languedoc som har goda viner och vilka man inte behöver besöka... Man lyssnar kanske på vad andra här nere har att säga, man köper kanske en vintidning, man surfar kanske på nätet hos andra bloggare eller vinsajter, man går kanske på vinmarknader ELLER så tittar man i den alldeles förträffliga bok om viner i Languedoc som är utgiven bland annat av Britt Karlsson på BK Wine. Vi föredrar att läsa i boken som är en förträfflig guide för oss vinintresserade, även om vi såklart också lyssnar till andras erfarenheter, läser tidningar och hemsidor....
Vi gör ofta vinutflykter tillsammans med S och E, de är också medlemmar i Munskänkarna och mycket roade av vin och av mat och vin i kombination.  En av sommarens utflykter skulle gå till Minervois, det hade vi bestämt sedan tidigare - på förslag av S. Fram med boken, vilka finns att besöka, vad låter trevligt, vad hinner vi på en dag och så tas kontakt för att bestämma tidpunkt. Flera odlare har inte öppet som vore de en affär, utan man får ringa eller mejla för att höra om det passar =  SRV - sur rendez-vous. Det händer tyvärr att man kanske inte får svar på ett mejl, och då får man kasta om i planeringen, vilket vi faktiskt fick göra denna gång. Men just den odlaren som kanske bara inte var hemma i tid för att svara på vårt mejl - han kommer att få besök någon annan gång.
Vi startar med ett besök hos Domaine Piccinini i La Livinière, en mycket välrenomerad odlare som har sina egna idéer om odling och framställning av vin. Pappan var en av huvudpersonerna i arbetet för att Minervois och så småningom även La Livinière skulle bli egna AOP.
Tid är avtalad och vi är pålästa, odlarens hustru tar emot oss och hon berättar glatt om deras viner - men det visar sig att de har inte alls särskilt mycket vin kvar till försäljning....Litet snopet och också litet anorlunda att madame låter oss prova ett vitt vin som hon inte har till försäljning och det vita vin hon kan sälja är inte kylt och kan alltså inte provas. Hon säger att det vin vi får prova är "i samma stil" som det hon har att sälja....basta. Jaha, man vill ju inte köpa grisen i säcken - fast det gör vi i alla fall..för deras bästa röda vin har hon bara en kartong kvar av och den köper vi oprovad. Nästa gång ska vi komma tidigare på säsongen, kanske att vi får träffa odlaren Jean-Christophe lui-même. Byn är mycket trevlig och vi passar på att äta en god lunch på en av de två restaurangerna som finns. Den vi valde var dessutom på en terrass i skuggan av stora plataner - det är livet på en pinne!
Nästa vinodlare är en kvinna, Francoise, hon har ärvt egendomen av sin mamma, och hon ingår i ett kvinnligt nätverk i Languedoc-Rouissillon som kallar sig Les Vinifilles (vinflickorna)... Gissar att dessa 18 kvinnor har stort stöd av varandra när de ska lyckas i den mansdominerade vinvärlden...
Château Coupe-Roses ligger i La Caunette, en liten pittoresk by där vi gärna hade stannat och promenerat - om de inte hade stängt av hela byn inför kvällens byfest.... Nåja, byn ligger kvar och vi hittar dit en annan gång. Inte heller här får vi träffa vinodlaren utan hennes man Pascal. Man förstår att dessa två arbetar sida vid sida i vingården, båda är utbildade önologer och de har samma filosofi; rena viner med bra terroiruttryck och låga uttag.
Vi får prova toute la gamme, hela sortimentet, och litet till - dvs dessutom samma vin men med olika temperaturer. Här nere vill de gärna dricka sitt rödvin svalare än vad vi kanske är vana vid, men vinet blir fort varmt i glasen och jag har lärt mig finessen. Nåväl, monsieur är en mycket charmig man, skojar med oss, berättar anekdoter och bjuder inte bara på sina viner utan också på sig själv. Tiden går och plötsligt inser han att han ska köra sina barn till flyget i Toulouse. Viss förvirring uppstår när vi snabbt ska bestämma oss och betala och han må vara en superduktig vinodlare - men addition var inte han starka sida. Vi korrigerade en felräkning på runt 60 euro (till hans fördel) och fick som tack några extra flaskor att ta med oss hem.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar