Konsthistoriska vingslag

Äntligen har vår kurs i konsthistoria startat igen! Eller kurs och kurs, föreläsningsserie är närmare sanningen. Det finns inga krav på oss deltagare, inga läxor, inget slutprov - det är bara att njuta av vackra konstverk och vår fantastiske föreläsare. Temat denna termin är Renässansen i Italien - gissa om vi njuter? Idag "besökte" vi Mantua och Florens och fick  se  Mantegnas och Botticellis främsta verk. Klicka gärna på länken, Botticelli har målat sig själv längst ner till höger, han är den ende som tittar på betraktaren.

                                       Konungarnas tillbedjan, Sandro Botticelli, 1475

Vår föreläsare berättar inspirerat, inte bara om själva konstverken vi ser, utan tar också sidospår med avstickare till grekiska mytologin, Bibeln, romarriket och helgonlegender. När man på så sätt får "facit" till konstverken - vilka figurerna är, varför de grupperar sig på särskilt sätt, varför naturen målats just så, varför kan man alltid avgöra vem jungfru Maria eller Johannes Döparen är, varför vissa till synes omotiverade saker på en målning, som ett granatäpple eller påfågel, inte alls är omotiverade utan till och med förklarar ännu mer av motivet - ja, då öppnas en ny värld som man kan totalt förlora sig i.

Det känns som när jag hade läst Svärdet och Spiran av Ken Follett och fick litet katedralfnatt. I ett par år körde vi omvägar i Europa bara för att besöka olika katedraler där vi funderade på om Tom Byggare hade varit.

Det är lätt att svepas med på konsthistoriens vingslag....