Nu slutar jag vänta på våren

Normalt sett så här års brukar det se ut så här där jag bor, vitt efter snöfall men ändå är det inte någon riktig snö. Fast jag gillar varken riktig snö eller detta mesigt vita. 

Men man ska inte klaga. Förra året hade vi ganska djup tjäle i Skåne till i mitten av april! Det är nog rekord på de 30-40 år som vi har bott här. 

I år har vi inte haft någon tjäle alls. Knappt någon snö, ja litet som ovan, mesigt vitt i ett par timmar eller en natt och sedan är allt borta. Krokus och vintergäck blommar där solen lyser - det är fint. Men det är ganska kallt de gråa dagarna och vinden är alltid på plats så här vid havet. Jag drar fortfarande på mig täckbyxor om jag ska promenera eller vara i trädgården. Men eftersom jag är en utpräglad sommarmänniska så fattas värmen mig.

Det är ju därför som jag och mannen i mitt liv brukar lämna landet så här års. Detta året har vi av olika anledningar varit litet veliga om när vi ska resa söderöver. Men nu har vi bestämt oss, vi drar om ett par dagar för att möte värme, mandelträd i blom och luddig mimosa.

Det är väl inte konstigt att man längtar efter detta underbara...

Längtar efter de härliga promenaderna utmed vingårdarna, till floden, förbi körsbärsdalen. Att leta efter vårtecken, höra fåglar och grodor, se myror och spindlar - allt det som tillhör min franska vår.  

Vi kommer att njuta även på vägen  söderöver. Nya orter, nya hotell - vem vet, kanske kan det bli en vårspaning även i Tyskland....