13 maj 2015

I Arns fotspår

Jag har varit i Stockholm ett tag, en av anledningarna till att det har varit tyst i bloggen senaste tiden. När vi reser så far vi ofta till Stockholm för att hälsa på hos småtrollen. Vägen dit börjar kännas litet tjatig och därför bestämde vi oss för att denna gång köra en omväg via Västergötland, bland annat för att gå litet i Arns fotspår. Mycket har sagts om Jan Guillou men nog har han väl gett många av oss en bild av det forntida Sverige och dess kungar på 1200-talet? För att inte tala om korsriddarna och deras verksamhet. Det senare är ju litet extra intressant för oss som tillbringar en hel del tid i Languedoc och man kan konstatera att det languedocska vapnet till stora delar är en kopia av Malteserkorset eller korsriddarnas kors.
Nåväl, vi är nu i Sverige i Västergötland och dessutom i det kristna Sveriges vagga. I Husaby källa, nordost om Lidköping och nära Vänern, döptes Olof Skötkonung i början av 1000-talet - vår första kristna konung. Han döptes av den engelska missionären Sigfrid som ska ha varit biskop i både Skara och Växjö.
Mannen i mitt liv vet att han som ung kille besökte Husaby Källa tillsammans med sin pappa på väg till Göteborg och kanske att han då också besökte Skara Domkyrka. Undertecknad kan inte alls påminna sig att hon varit i dessa trakter så det blev en trevlig upptäckartur genom ett fantastiskt vackert vårlandskap - när Sverige är som allra vackrast. Här finns inga motorvägar utan bara gammaldags landsväg, här finns stora gårdar med ännu större tillhörande odlingsmarker och dessemellan pastorala vyer med blommande fruktträd och buskar.
Här finns också fotspåren efter Arn Magnusson, denne superhjälte skapad av Jan Guillou. Arn som klarar allt han företar sig med bravur och ibland ännu bättre.... Hans liv starar i Arnäs men vid 6 års ålder skänker hans mamma bort honom till cisterciensermunkarna i Varnhem Kloster som ett tack till Gud. Här får Arn sina kunskaper i språk, religion, filosofi men även i läkekonst och bågskytte. Han får också träning i krigföring så att han så småningom kan tjäna sin Gud såsom tempelriddare. 
Varnhems klostermurar är renoverade men visar  
tydligt rumsindelningen med fina informationsskyltar.
Denna trappa är intakt med enbart stenar från tiden....

Det är inte alls svårt att föreställa sig hur det kan ha
sett ut för snart 1000 år sedan.


I Varnhems kyrka vilar fyra medeltida konungar liksom 
Birger Jarl Kyrkan restaurerades på 1600-talet av
Magnus Gabriel de la Gardie.
Strax intill Husaby källa finns Husaby Kyrka. Här ska Arn ha mött Cecilia, sitt livs kärlek, när de övade i sångkören. Husaby Kyrka var Sveriges första domkyrka före Skara.

Vackra takmålningar, vissa från 1000-talet
Arns älskade Cecilia hålls kvar i Gudhem Kloster under 20 år och hon och Arn är förbjudna att träffas. Vi besöker Gudhems klosterruin, den är bevarad på samma sätt som Varnhems klosterruin. Det är en vacker och stillsam plats som just denna dag bjuder på en fin utsikt men det blåser en snål och otrevlig vind. Man kan lätt föreställa sig hur det var att bo i detta kloster på 1200-talet, ganska kallt och fuktigt...



Sista stoppet i Arns fotspår är Forshems kyrka, kanske den mest spännande platsen av alla. Denna kyrka är den enda kyrkan i Norden som inte är tillägnad Jungfru Maria utan "vår Herre Jesus Kristus och den Heliga gravens ära". Tidigare var detta en träkyrka som byggdes om i sandsten på tidigt 1200-tal och som pryds av romanska reliefer med latinska budskap. Är denna ombyggnad ett resultat av en hemkommen och tacksam tempelriddare? Ingen vet, även om författaren till Arn låter honom vara denne tempelriddare. Fantasin kittlas litet av tanken.... Svaret kan finnas i Vatikanen som har inlett ett unikt samarbete med Skara stiftshistoriska sällskap för att få veta mer om detta. 
    Dessa två bilder är lånade från Wikimedia
                                      
Det var en mycket trevlig omväg vi gjorde, synd bara att vi inte kan ha våra kyrkor öppna och också synd att Forshem kyrka som skulle vara öppen (enligt informationen på hemsidan) ändå inte var det. Nu måste det nog bli en omväg igen för att få se kyrkan inuti....






4 kommentarer:

  1. doris två hem14 maj, 2015 20:17

    Intressant läsning, vi har också kuskat runt i området under tiden med husvagn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det finns ju så mycket roligt att besöka och lära sig mer om - bara man tar sig tid.

      Radera
  2. Det finns mycket fint att beskåda i Västergötland. Till Guillou är jag lite skeptisk dock. Och får min skepsis besannad när jag läser om hur han ser på krigsslutet . Andra världskrigets. Så hans historia är inte min. Jag gillar inte Dinamarca heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Guillou är ju absolut ingen historiker utan en journalist som skriver fiction, det måste man hålla i minnet. Ingen bör heller använda sina politiska åsikter för att vränga till historiska fakta. Basta.

      Radera