Jag
har varit i Stockholm ett tag, en av anledningarna till att det har varit tyst
i bloggen senaste tiden. När vi reser så far vi ofta till Stockholm för att hälsa
på hos småtrollen. Vägen dit börjar kännas litet tjatig och därför
bestämde vi oss för att denna gång köra en omväg via Västergötland, bland annat
för att gå litet i Arns fotspår. Mycket har sagts om Jan Guillou men nog har
han väl gett många av oss en bild av det forntida Sverige och dess kungar på
1200-talet? För att inte tala om korsriddarna och deras verksamhet. Det senare
är ju litet extra intressant för oss som tillbringar en hel del tid i Languedoc
och man kan konstatera att det languedocska vapnet till stora delar är en kopia
av Malteserkorset eller korsriddarnas kors.
Nåväl,
vi är nu i Sverige i Västergötland och dessutom i det kristna Sveriges vagga. I
Husaby källa, nordost om Lidköping och nära Vänern, döptes Olof Skötkonung i
början av 1000-talet - vår första kristna konung. Han döptes av den engelska
missionären Sigfrid som ska ha varit biskop i både Skara och Växjö.
Mannen i mitt liv vet att han som ung kille besökte Husaby Källa tillsammans med sin
pappa på väg till Göteborg och kanske att han då också besökte Skara
Domkyrka. Undertecknad kan inte alls påminna sig att hon varit i dessa trakter
så det blev en trevlig upptäckartur genom ett fantastiskt vackert vårlandskap - när
Sverige är som allra vackrast. Här finns inga motorvägar utan bara gammaldags
landsväg, här finns stora gårdar med ännu större tillhörande odlingsmarker och
dessemellan pastorala vyer med blommande fruktträd och buskar.
Här
finns också fotspåren efter Arn Magnusson, denne superhjälte skapad av Jan
Guillou. Arn som klarar allt han företar sig med bravur och ibland ännu
bättre.... Hans liv starar i Arnäs men vid 6 års ålder skänker hans mamma bort
honom till cisterciensermunkarna i Varnhem Kloster som ett tack till Gud. Här får Arn sina
kunskaper i språk, religion, filosofi men även i läkekonst och bågskytte. Han får också träning i krigföring så att han så småningom kan tjäna sin
Gud såsom tempelriddare.
Varnhems klostermurar är renoverade men visar tydligt rumsindelningen med fina informationsskyltar. |
Denna trappa är intakt med enbart stenar från tiden.... |
Det är inte alls svårt att föreställa sig hur det kan ha sett ut för snart 1000 år sedan. |
I Varnhems kyrka vilar fyra medeltida konungar liksom Birger Jarl Kyrkan restaurerades på 1600-talet av Magnus Gabriel de la Gardie. |
Strax intill Husaby källa finns Husaby Kyrka. Här ska Arn ha mött Cecilia, sitt livs kärlek, när de övade i sångkören. Husaby Kyrka var Sveriges första domkyrka före Skara.
Vackra takmålningar, vissa från 1000-talet |
Arns
älskade Cecilia hålls kvar i Gudhem Kloster under 20 år och hon och Arn är
förbjudna att träffas. Vi besöker Gudhems klosterruin, den är bevarad på samma
sätt som Varnhems klosterruin. Det är en vacker och stillsam plats som just
denna dag bjuder på en fin utsikt men det blåser en snål och otrevlig vind. Man
kan lätt föreställa sig hur det var att bo i detta kloster på 1200-talet, ganska kallt
och fuktigt...
Sista
stoppet i Arns fotspår är Forshems kyrka, kanske den mest spännande platsen av
alla. Denna kyrka är den enda kyrkan i Norden som inte är tillägnad Jungfru
Maria utan "vår Herre Jesus Kristus och den Heliga gravens ära". Tidigare
var detta en träkyrka som byggdes om i sandsten på tidigt 1200-tal och som pryds av
romanska reliefer med latinska budskap. Är denna ombyggnad ett resultat av en
hemkommen och tacksam tempelriddare? Ingen vet, även om författaren till Arn låter
honom vara denne tempelriddare. Fantasin kittlas litet av tanken.... Svaret kan
finnas i Vatikanen som har inlett ett unikt samarbete med Skara
stiftshistoriska sällskap för att få veta mer om detta.
Dessa två bilder är lånade från Wikimedia |
Intressant läsning, vi har också kuskat runt i området under tiden med husvagn.
SvaraRaderaTack! Det finns ju så mycket roligt att besöka och lära sig mer om - bara man tar sig tid.
RaderaDet finns mycket fint att beskåda i Västergötland. Till Guillou är jag lite skeptisk dock. Och får min skepsis besannad när jag läser om hur han ser på krigsslutet . Andra världskrigets. Så hans historia är inte min. Jag gillar inte Dinamarca heller.
SvaraRaderaGuillou är ju absolut ingen historiker utan en journalist som skriver fiction, det måste man hålla i minnet. Ingen bör heller använda sina politiska åsikter för att vränga till historiska fakta. Basta.
Radera