Simon och trädgårdsmaten

Huvudperson i detta inlägg heter Simon Irvine. Han är trädgårdsmästare på Läckö Slott sedan mer än två decennier. Jag blir faktiskt litet starstruck när vi möter Simon i den lilla slottsträdgården. Tusen frågor dyker upp men jag fastnar för "hur ser cikoria ut, den vi åt på restaurangen igår"? Den vänlige mannen visar såklart hur cikorian ser ut - mer som en sallad än den lilablå blomman från dikeskanten som vi först trott.
Vi var här första gången för drygt 20 år sedan då hans hustru Marika var nyanställd som trädgårdsmästare här. Då beundrade vi ringblommorna och luktärtorna som sensuellt varvades med sallad, morötter och olika sorters kål i kökslandet. Sedan flyttade hon till Gunnebo slott och Botaniska i Göteborg och Simon tog över Läckö. Idag gör inte trädgården anspråk på att se ut som på 1600-talet men utan ska mer ge en bild av hur man levde på slottet på den tiden. Allt som odlas idag fanns även då.
Jag läste i en artikel att Simon har slutat bära sin lilla svarta hatt, den som alla kände igen honom på. Men när vi var där för mindre än en månad sedan så hade han sin hatt, kortet har jag själv tagit...

Bondbönor, olika sorters sallad, olika sorters lök och kål och faktiskt en himla massa saker som vi inte vet vad de heter. Men smakar gott gör det säkert...

På restaurangmenyn stod det följande:

 

Vi åt cikoria & tegel till förrätt. Cikoria är som en sorts mjuk endiv, gratinerad med kycklinghjärta och ost från Tegel, ett lokalt mejeri vid Hjo.

Till varmrätt väljer vi gös från Vänerns med fin mangold och till dessert blåbär & raps som visar sig vara en kompott med bland annat flarn bakade av rapsfrön. 

En otroligt överraskande meny, helt lokal, helt bio, allt grönt är från slottsträdgården, vackert upplagt och med en symfoni av olika smaker. 

En sak är helt säker - hit kommer vi fler gånger!