Söderöver, fast först österut

Som alltid så här i september så styr vi kosan söderöver. Denna gång via gamla Östtyskland, vi har fått för oss att där är mindre trafik och inte så många långtradare. Så efter att vi passerar Lübeck håller vi vänster och riktar in oss på Magdeburg - men sedan upphör motorvägen. Puh, detta visste vi ju, men detta alternativ till motorväg visar sig vara en ganska liten (!) lokalväg i hur många mil som helst. Nåja, jag kan berätta att landskapet är tämligen platt, många småindustrier kantar vägen liksom ganska nedgångna byar och förfallna hus. Denna väg kommer vi inte att åka fler gånger.
Väl framme i Leipzig, som var vårt mål första dagen, är en av de första sakerna vi passerar på väg till hotellet det gigantiska monument som restes 1913 för att påminna om att här besegrades minsann Napoleon 100 år tidigare.

Vårt hotell heter Parkhotel Diani. Det ligger bra till och med vad som verkar fina promenadvägar i närområdet. Hotellet kan inte hålla vad det tidigare lovat, i form av rum på första våningsplanet, men det är 30 grader varmt och vi är trötta så vi tjorvar inte. Rummet är hyfsat stort, men med rätt originell möblering.

Vi byter om och ger oss ut på en promenad mot något som först verkar vara en park med skuggande träd. Väldigt snart passerar vi något som ser ut som en inhägnad soptipp eller en stor kompost, enorma ris-och gräshögar bakom höga metallstaket. Ja, och parken visar sig vara en jättestor kyrkogård. Vi går några kilometer runt i kyrkogården bland enorma träd (som ger skugga) och här finns många människor som flanerar, sportar eller bara söker lugnet som omger parken. Vårt mål med promenaden är att komma närmare monumentet - det är verkligen enormt, 91 meter högt och dessutom ligger det på en hög kulle.

Hotellet är inte så bra som vi trodde. Det är inte särskilt välstädat på rummet, lakanen har hål på flera ställen och frottéhanddukarna är väldigt slitna. Restaurangens personal är trevlig och leende, men de missar flera saker i vår beställning så fastän hotellet har fyra stjärnor så är vi ganska missnöjda. Det bästa är deras trädgårdsservering, särskilt en kväll som denna med medelhavsvärme och ljumma vindar.

Dagen därpå så skippar vi resten av Leipzig (!) och far istället till Lützen. Början av vår resa verkar bli krigsmonumentens resa. Kung Gustav II Adolf stupade här i 30åriga kriget och vips - visst finns här ett monument. Här finns också café, lekplats och märkligt nog är alla skyltar både på tyska och på svenska. Vi bidrar inte till den tyska museikassan utan nöjer oss med att titta på monumentet utifrån.

Schwedenstein

Nästa mål är Rothenburg ob der Taube, en medeltidsstad längs Romantische Strasse i vindistriktet Franken. Här är det turister på längden och tvären och korsvirkeshus och turistshoppar så långt ögat ser. Allt detta vet vi, men detta stopp gör vi av nostalgiska skäl. Vi har bokat in oss på ett av hotellen mitt på torget och blir inte alls besvikna. Vi bor i ett hus typ från 1500-talet, vårt rum, som faktiskt bara är ett dubbelrum, är stort som en liten lägenhet. Här finns, förutom vårt sovrum som har en soffgrupp och ett sminkbord modell ä och litet andra möbler, även en hall, ett walk in closet och stort badrum - inalles cirka 60 kvm stort. Fast golven är ohyggligt knarriga...
                            
Vi börjar med uppdraget hemifrån, att på Käthe Wohlfarths otroliga julpyntsaffär inhandla 5 glaskulor till julgranen, alla personligt utvalda till respektive barnbarn.

Sedan till det rekommenderade vinhuset där vi fick prova 6 torra och 6 litet sötare Frankenviner. Mycket trevligt och det blev inhandlat en låda.


Klassiska möten i Rothenburg ob der Tauber

1 - stadshuset där ett klockspel berättar sägnen om hur borgmästaren vann tillbaka staden från general Tilly genom att i ett svep tömma en bägare med 3 liter vin. Puh!
2 - varje gång vi är här ser vi dessa riddare, vart är de på väg? Eller kanske ännu hellre, var kommer de ifrån?

Vårt gulliga hotell hade en trevlig restaurang med utsikt över dalen. Deras bordsreservation på en tallrik var rätt kul!

Sedan är det dags för Frankrike - äntligen! Vi bor över på ett Logis de France litet utanför Macon. Bra promenadvägar runt omkring, men knasig väg dit från l'autoroute. Där har inte stadsplaneraren tänkt till. Vi korsade l'autorouten två gånger för att komma rätt. Och det var faktiskt enda vägen. Men väl framme blir vi riktigt nöjda! Ett familjeägt hotell, Le Moulin de Gastronome, lagom stort med en liten pool och ett fantastiskt kök!

Jag brukar inte lägga ut matfoton men kan inte låta bli denna gång eftersom rätterna var så himla fint upplagda. Jo visst - det var också riktigt gott!

Förrätt med hemmagravad lax så mjäll att den bara smälte i munnen. Lärde mig då att det på köksfranska heter fondant.

Röding med ärtpuré, ärtskott och något skojigt skal och hemmalagad chorizo strösslad ovanpå.

Noutgatglass med kaka och fruktpure och en sablé med verveineglass.

Kvällen avslutades i trädgården i det ljumma mörkret. Ett äldre par kom fram till oss och undrade varifrån vi kom. De hade hört oss i matsalen men inte förstått. Sedan pratade vi i minst en halvtimme om allt mellan himmel och jord (på franska!) och det gick förvånansvärt bra. Fast jag var helt slut i huvudet efteråt...