Tankar om tid

De flesta av våra vänner är pensionärer. De flesta av dessa har en helt full kalender, ibland till och med överfylld. De är upptagna av barnbarn och resor och trädgård och resor och ibland gamla föräldrar och resor eller en hund eller så. Men jag trodde nog att det skulle bli lugnare när vi slutat arbeta. Jag kommer ihåg att jag längtade till att helt och hållet själv få bestämma vad varje dag skulle fyllas med.

I stor utsträckning gör jag det, alltså bestämmer vad som ska hända. Men är man farmor så dyker det ibland upp saker som man innerligt gärna vill och som med kort eller lång varsel styr ens dag. Nu är jag också mattefarmor till en tremånaders valp och det kräver faktiskt än mer fysisk och själslig närvaro. En liten busig rackare som man inte ännu kan lämna ens för ett par minuter. En som man samtidigt ska uppfostra till en bra individ.

Visst är det ändå härligt att man kan göra detta, ta dagen som den kommer, åka iväg om längtan bort finns, stanna hemma när man vill det, passa barnbarn, leka med valp, hänga en hel dag framför tv:n eller ligga på alla fyra i någon rabatt eller inte göra något alls om man vill det - fast det sista händer inte ofta. Oftast vill man göra något. En dag utan något vettigt innehåll känns som en bortkastad dag.

Den här målade skylten ska man kanske ta till sig? Det är inte riktigt min filosofi men vissa av våra vänner pratar mycket om ålder och hur det är när man är i vår ålder. Man ska ta det lugnt, tänka på hur gammal man är och inte anstränga sig för mycket. Då blir man fundersam. Hörde idag på tv att de som är 70 idag har samma hälsostatus som de som var ungefär 50 år på 1970-talet. Som mina föräldrar alltså. Och de kändes otroligt unga och aktiva. Precis som vi som närmar oss de 70.... Jag tror inte alls på att man ska skylla på sin ålder i olika sammanhang, då tillåter man sig ett visst förfall och gör förfallet accepterat istället.

På tv intervjuades också Bodil Jönsson. Hon har kommit ut med en ny bok "Gott om tid". Det är 20 år sedan hennes första bok "Tankar om tid" kom. Den gav mig personligen mycket, särskilt begreppet ställtid, något jag ofta använder mig av. 

Idag säger Bodil att eftersom alla är stressade och alla har ont om tid så har vi tyvärr accepterat detta som att stress är något naturligt. Men hon tycker inte alls att vi har ont om tid utan ett av hennes recept är att vi istället ska skaffa oss sammanhängande tid. Till exempel åka tåg i fem timmar, för då man kan läsa eller jobba. Då upplever man enligt henne att man verkligen har tid till vissa saker. Jämför en lång tågresa med att ta flyget som visserligen går fortare till samma ställe. Men när man flyger då tiden är uppstyckad i snuttar av halv- en- och tvåtimmar och man tittar på klockan hela tiden och blir - stressad. En bra jämförelse tycker jag som hellre åker tåg än flyger ;). 

Självhjälpsböcker kan vara intressanta och innehålla nyttiga saker, men alla råd ska också omsättas i praktiken. Inte alltid så lätt. Just nu läser jag om valpuppfostran. ALLT går ut på uppmuntran - det är så härligt! Är övertygad om att det gäller i alla sammanhang, inte vara valpar. 

Det är något att ta till sig!