Svensk sommar...eller fortfarande bara vår?

Denna vår och försommar har varit en konstig tid, i alla fall meteorologiskt! I Skåne har vi haft svalt och blåsigt, betydligt svalare och blåsigare än normalt. I Stockholm har de inte fått så mycket regn på 200 år som i maj 2015. Maj har liksom bara försvunnit i (o)väder. Blommorna - som njöt av att det nästan inte var någon frost alls under vintern och som vi hoppades skulle blomma extra tidigt av samma anledning - ja de växer långsamt och bekänner inte färg. 

Fördelen har varit att alla lökväxter har fått stoltsera i trädgården och vara herre i täppan. Den spanska klockhyacinten i sonens trädgård slår alla rekord i att vara och våra egna utplanterade påskliljor lyser upp tillvaron och inger hopp om fler blommor i flor.

Nu är det mitten av juni och alla skolavslutningar är passerade. Lågstadiets pedagoger blev avtackade med syrener och rhododendron, de blommade fint för en vecka sedan. Men ni andra försommarblommor - var har ni tagit vägen? Pionens knoppar är fortfarande stenhårda och gröna, alla buskrosornas knoppar är knappt synliga -  när ska ni blomma?

Det har inte hänt på 14 år att jag inte kommer att få se pionerna eller de engelska buskrosorna innan vi åker söderöver. Rosorna kommer stå där och blomma och vara vackra och ingen kommer att i sakta mak gå runt bland dem och dofta och begrunda allt vackert. Pionernas tunga blommor kommer att böja sig mot marken och ingen kommer dekorera matbordet, soffbordet, hallbyrån, gästrummet med dem - som jag alltid gör. Jag provade faktiskt att ta in en grön pionknopp i helgen för att se om det fanns hopp - men icke... 

För att jag ska hålla humöret uppe kommer här några bilder med blomsterprakt från mitten av juni 2012 och 2013.