Pensionärssysselsättning

En av de saker som fanns på min "vadskajaggöranärjagslutatjobba-agenda" var en kurs i bridge för nybörjare.

Liksom många andra som har slutat arbeta, så inser jag att man vill hålla hjärnan i samma fina (?) trim som när man jobbade. Funktionerna avtar ju med åldern - så det gäller att hålla igång. Det är ju egentligen samma sak med resten av kroppen - sluta inte rensa ogräs, sluta inte leka med barnbarnen, sluta inte med din träning och om du inte gör något regelbundet så börja göra något! Det är aldrig för sent att börja, enligt de som förstår sig på.

Det finns så klart många bra sätt att aktivera sina små grå. Fast de är inte grå utan faktiskt rosa på grund av blodet som cirkulerar. Ska man tro allt man sett på tv så var det tydligen Agatha Christie som lanserade begreppet "de små grå" som en metafor för den skarpa hjärnaktiviteten hos Hercule Poirot.

Vad ska man göra för att hjärnan ska jobba då?

Tja, enligt experterna så är traditionellt korsord och bridge väldigt bra, minnet tränas hela tiden. Att lära sig ett nytt språk, lära sig saker utantill eller googla håller också hjärnan i trim. Soduko är också bra. Man hittar ett matematiskt mönster som man fullföljer, visst arbetar hjärnan, men det blir inte minnesträning på samma sätt.

Den mentala konditionen påverkas inte bara av intellektuella aktiviteter. Fysisk aktivitet syresätter kärlen (även i hjärnan) och sätter igång synapserna. När vi tränar bildas nya kärl och celler (även i hjärnan). Hela kärlsystemet påverkas vid träning och om vi bara går i de gamla hjulspåren så släcks synapserna ner och till slut blir det mörkt. Och det vill man inte - eller hur? 

Därför har jag under hösten tillsammans med goda vännen MB gått på en nybörjarkurs i bridge. 

Tillsammans med ett femtontal andra nybörjare (de flesta 55+) så försöker vi lära oss grunderna inom budgivning och spelföring. Vi träffas en kväll i veckan och får instruktioner och hjälp av de hängivna och pedagogiska ledarna. Först har vi en stunds teori, därefter fika och sedan ett par timmar vid spelborden.  Efter 10-15 lektioner fick vi möjlighet till spel ytterligare en kväll i veckan, dock utan lärarhandledning. Det är ett bra sätt att få oss att tänka helt själva utan att ha någon lärare att fråga. Jag är faktiskt litet förvånad över att detta är så roligt. Visserligen har jag alltid gillat att spela kort (det är kanske en förutsättning) men också att det är ett så trevligt sätt att tillbringa en kväll på. Hjärnan är på högvarv när man kommer hem vid 22-tiden och det är ingen idé att försöka somna förrän efter ett par timmar. 

Skönt att veta att de grårosa jobbar på....