Det blåser på månen

På teater går man för sällan. På teater går JAG för sällan - borde jag skrivit....

I helgen råddes det bot på problemet då jag gick med äldsta lilltrollet J på Det blåser på månen på Helsingborgs stadsteater. Föreställningen har gått en månad och fått fina recensioner - men vad bryr sig en nioåring om det?

Vi läste på litet om handlingen, om Dina och Dorinda och den frånvarande pappan och den ointresserade mamman, om konstiga djur och en diktator i en konstigt land. Jo det kan nog bli något av det. Till viss del en verklighet som finns nära barn idag, många detaljer med en påhittighet som ger möjlighet att fundera och fantisera. En del av föreställningen utspelas i salongen och vi får alla tillsammans med skådespelarna hjälpa till att mota bort diktatorn som härjar i Bombardiet.

Mitt stora lilltroll var mycket fascinerad av scenografin, hur man hade valt att visa de olika rummen på scenen, förflyttningar av rekvisitan, färgsättningar och ljudet (!). Han var också övertygad om att flickornas roller spelades av barn - ett gott betyg till de vuxna tjejernas övertygande kroppspråk. Vi fick skrattat en hel del, hade hjärtat i halsgropen ett par gånger och klump i halsen över guldpumans självuppoffrande insats mot slutet av föreställningen.

Damen som satt bredvid lilltrollet, en mormor, berättade för honom att boken är bättre - så nu blir det nog till att låna den på biblioteket.