torsdag 28 november 2013

Reseminnen 3 eller "alla vägar bär till lilla huset i C"

Efter att ha klarat av vägtunnel under Col de Tende var det raka vägen (nåja - rakt finns inte på Côte d'Azur om vi pratar vägar...) till den charmiga lilla orten Lorgues som ligger längs autorouten mellan Nice och Aix en Provence. Lorgues är en gammal ort med stadsmur och många medeltida hus är bevarade liksom stadsbilden med trånga smågator med trappor litet här och där. Det är en underbart söt liten ort med många trevliga butiker, restauranger och caféer - som gjort för ett par dagars turistande. Här har jag hittat ett Maison d'hôtes vi kan ha som bas för en utflykt inåt Provence - denna gång skulle vi helt skippa kuststräckan. Den har vi bättre i vår del av Languedoc. Maison d'hôtes är alltså det franska utrycket för B&B, egentligen värd- eller gästhus.
Denna skylt sitter på ett trevånings gatuhus av vacker grårosa sten på en hopplöst smal och liten gata i centrala delarna. Stannar man bilen för att checka in och ta ut sitt bagage så blockerar man all trafik - men vad ska en stackars turist göra som äntligen hittat rätt tack vare sin gps och nu inte alls vill villa bort sig bland de trånga och ofta enkelriktade medeltidsgatorna. Ibland kan just insikten att "jag kan inte stanna här, jag stoppar upp trafiken så jag kör en bit till" göra att man helt tappar bort sig, inte hittar tillbaka och det börjar kännas som om man är med i "Att angöra en brygga". Fast vi vet ju att stanna så här mitt i trafiken - ja det gör fransmannen när han behöver och det går hur bra som helst. Att parkera bilen för en längre tid i denna by kräver däremot antingen en mycket mindre bil än vi har eller en stor portion tur (vilket vi hade) eller en promenad genom halva byn. 
Väl innanför dörrarna till Villa de Lorgues välkomnas vi av Madame Claudie i denna vackra  hall. Vi får höra att "alla gäster behandlas som om vi är vänner till Madame och när man är hos vänner så låser man inte sin sovrumsdörr - alltså finns det inga nycklar till de 5 gästrummen". 

OK, vi fattar och så visar hon oss till rummet "La Favorite". Kanske är det hennes favoritrum - i alla fall så blir det mitt. Ett enormt stort rum med utsikt över trädgården, ett stort dressingroom med helspegel och antik stol förutom hyllor och galgar. Ett par trappsteg ner finns ett jättestort badrum med stort badkar och handfatet är inmonterat i en stor gammal skänk, flera stora speglar och en gammal stol att sitta på finns här också. Allt ser ut som vore det taget ur en fransk inredningstidning. Lakanen är av mjukt fint linne liksom förhängena, möbler och de gamla radiatorerna är charmigt avskavda, det finns böcker att låna på franska och engelska, parfymflaskor på en hylla - bara att prova sig fram, tjocka vita morgonrockar och handdukar och hela upplägget är som en dröm i milda grå, vita, beige och blekt gröna nyanser.
"När ni har installerat er är ni välkomna ner i köket där jag är" säger Madame och lämnar en behaglig doft av parfym efter sig när hon går. Mannen i mitt liv tycker att vårt rum är fint, men han faller kanske inte i trance som jag gör - ja det ska vara över Madames uppenbarelse då förstås...
Vi hittar Madame i köket, hon håller på att laga mat till kvällen - det ska komma vänner på besök. Det doftar gott ut grytorna, hon verkar något stressad men är fortfarande vänligheten själv. När vi installerar oss i trädgårdens svala skugga med varsitt glas vitt vin från husets kyl så kommer hon och undrar om hon kan få be mannen i mitt liv om hjälp. Det ska komma så många middagsgäster att det vanliga matbordet räcker inte till och Monsieur är mycket försenad (!) så kan han kanske hjälpa henne att flytta några bord och stolar till en inglasad ateljé som vätter mot trädgården. Jo men visst!
Trädgården - ja där finns något jag tror många tycker är det mest typiska för en provencalsk trädgård - den bäddade järnsängen - här i glada sommarfärger. För övrigt är inte växtligheten i trädgården lika imponerande som allt annat i detta hus. Det verkar som om mycket har fått växa litet som det vill, även ogräset... Skönt att det finns något som Madame inte hinner eller vill hinna med.
För övrigt är trädgården dominerad av några enorma fikonträd med grenar som behöver stöttas men som ger välbehövlig skugga. Det mest framträdande med denna trädgård är lugnet och stillheten. Inga störande trafikljud, inga högröstade grannar - bara fågelkvitter och humlesurr och detta mitt i byn...  Otroligt avkopplande!
Våra utflykter koncentreras till området norr om sjön Lac de Sainte-Croix. Sevärda Gorges du Verdun ligger ju också "i närheten" men där har vi varit tidigare och nu ska ny mark brytas. Både Madame och Monsieur är mycket behjälpliga med tips och färdvägar, vilket är trevligt men kanske inte helt nödvändigt. Vårt utflyktsmål är ju ganska nära och det finns inte så många olika vägar att välja på. Vi är också ganska pålästa och vana bilturister. En av vägarna de tycker att man "måste" åka är den som går runt sjön på den sydvästra delen. Vattnets gröna färg är fascinerande och det finns flera ställen för bad och andra vattenaktiviteter.

På fälten på Plateau Valensole växer inget annat än lavendel. Det är svårt att föreställa sig att det odlas lavendel på så stora ytor att man ser lila så långt ögat når. Och att det är fält efter fält efter fält... 

Vi svänger in till en gård där de skyltar med nyskördad lavendel och vid ett stort arbetsbord i skuggan under några träd sitter en dam och binder buketter. Jag får köpa en famn långa fina färska lavendel för en spottstyver och i lilla "butiken" som finns i ett skjul så säljs lavendelhonung och litet andra produkter. Väl tillbaka i Villa de Lorgues så blir lavendeln till fyra ganska stora buketter. Jag binder dem ganska hårt  i en spiral så de kan stå för sig själva när man skurit stjälkarna raka nertill. Roligt jobb, men doftsinnet försvinner under de timmarna jag håller på och då sitter jag ändå utomhus i trädgården. Tänk de som jobbar många timmar om dagen med dessa dofter....

Utanför byn Riez överraskas vi av dessa imposanta kolonner - mitt på en gräsäng. Det är delar av ett tempel från romartiden. Forskare antar att detta var ett tempel tillägnat Apollo, bland annat på grund den höga kvaliteten på dessa sex meter höga korintiska kolonnerna med kapitäl av marmor. Här har man gjort arkeologiska fynd som tyder på att det finns en välmående stad från tidig romartid. Tyvärr är bara en bråkdel av den tidigare staden utgrävd och spännande nog tror man att under detta ängsgräs kan finnas en amfiteater. Tänk så mycket mer det kan finnas under oss .... tänk om det fanns pengar att ta fram mer av den tidigare historien....

Våra frukostar är ett kapitel för sig! I trädgården, i skuggan under ett fikonträd får både ögat och gommen minnen för livet. Alla gästerna äter gemensam frukost, en blandning av fransk frukost men med tillägg av flera sorters ost, skinka, färska frukter och juice. Vad ska man ha fikonblad till om inte som underlägg till osten...? Och alla dessa blommor som dekoration - ja det känns verkligen att vi är mycket väl omhändertagna.





När det är dags för avfärd så är vi båda helt överens om att denna pärla till stad och fantastiska Maison d'Hôtes måste besökas fler gånger - snart!!!








3 kommentarer:

  1. Underbart med dina härliga inlägg! Sparar dessa i min mapp "RESTIPS"...

    Kram Elisabeth/Örnen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack - så glad jag blir att mitt skrivande kan komma till nytta!
      Kram tillbaka till dig/Lotten

      Radera
  2. Tack för din fina resedagbok! Detta Maison d'Hôtes (stavas det så?) kommer jag att lägga på minnet! Ett personligt minne från Lorgues är när vår då nioåriga dotter i leken skar sig på en rostig spik. Det var före mobiltelefonens allmänna utbredning men rådiga franska grannar tog oss till läkare i Lorgues. Som sydde ihop det långa såret, utan bedövning! Men det gick bra- minnen för livet som sagt! Hälsningar från Boel!

    SvaraRadera