22 mars 2013

Franskt hus, del 4 - nyblivna husägare

...franska husägare... ägare till hus i Frankrike... maison sécondaire... propriétaire...
Hur man än sa det eller skrev det - så var det nu ett faktum och det mest orealistiska faktum jag har upplevt.
Dagen efter fick vi möjlighet att själva besöka huset några timmar. Vi tog många foton i byn och på huset, på längden och tvären, utifrån och inifrån.  Vi hade en speciell anteckningsbok med oss. Där skrev vi upp allt som vi kanske ville veta och komma ihåg när vi sedan var på 200 mils avstånd. Vi gjorde ritningar av rummen, placerade in fönster och dörrar, mätte takhöjd och fönsterbredd. Med jämna mellanrum fick vi nypa oss i armen "är det verkligen vi som gör detta nu?" Många gånger gick vi ut på terrassen som badade i den skarpa marssolen och njöt av de gamla tegeltaken, berget med sina vinodlingar och kyrkans dingelidong.

Men ännu var inte affären i hamn. Flera saker skulle klaras av innan. Den franska banken skulle få placera några av sina euro i vårt hus och i gengäld vill de ha en förskräcklig massa papper. Alltifrån de två senaste deklarationerna och kontoutdrag från vår svenska bank till lönebesked och hälsointyg... och ALLT skulle vara översatt till franska och därefter stämplas av den svenska notarien... sa franska banken.

Va? Svensk notarie? Finns det? OK, det gick tydligen lika bra med Notarius Publicus... och han skulle ha 500 svenska pengar för varje papper han satte sin namnstämpel på - hm! Men innan dess skulle allt översättas till franska och det gjorde inte Notarius Publicus. Det visade sig att det på den tiden fanns det i Sverige 15 licensierade översättare till franska. Jag ringde alla..... De 14 första tackade nej under förevändning att de inte hade tid. Vilket även den 15:e översättaren sa, en kvinna som dock förbarmade sig när jag halvt hysterisk, halvt uppgiven sa att då går vår franska dröm i kras.... Jag ska vara henne evigt tacksam för att hon åtog sig detta och dessutom på rekordtid! Sedan blev det dags för Notarius Publicus att sätta sina namnstämplar på varje översatt dokument. Alltså - hans namnteckning fanns som stämpel, han behövde inte ens en penna utan bara dånk, dånk, dånk på våra papper. Det tog inte 5 minuter men kostade - ja skjortan helt enkelt.

Nu blev banken glad, säljarna var glada och vi var glada! Affär gjordes upp knappt 2 månader senare hos den franske notarien. Det var en högtidlig och mycket korrekt man och det kändes tryggt att det enligt fransk lag finns krav på att utländska köpare måste ha en tolk vid dylika affärer. Tack till E på Franska Hus som var en utmärkt sådan....

Tidigare hade vi kommit överens med säljarna om att vi skulle överta några mindre möbler samt kaminen i köket mot en billig peng. Vi hade också prutat på priset med motsvarande summa som den behövliga terrassrenoveringen skulle kosta. Vi var riktigt stolta över att vi var så affärsmässiga och inte alls var den mjäkiga typen som säger ja till allting.....

Vi fick nycklarna och nu var lilla huset verkligen vårt!! Fast när vi kom till lilla huset i C så bodde det redan några där... överst på vår yttertrappa, precis utanför dörren, hade grannens dräktiga katt installerat sig för att föda sina ungar på någon gammal kartongbit och sedan valt att se detta som sin bostad. Det var verkligen inte lätt att be henne flytta och i många år därefter så tillät katterna oss att emellanåt använda deras trappa ...

Efter ytterligare en natt på hotell hämtade vi yngste sonen S på flyget i Montpellier. Med en lånad täckt släpvagn (tack L och B) for vi mot det stora möbelvaruhuset i Toulouse , på den tiden det närmaste. På varuhuset fascinerades vi av att alla varorna hade samma svenska namn som i Sverige och att de franska säljarna faktiskt fixade uttalet, att de franska besökarna gärna åt den svenska lunchen men valde brunsåsen till julskinkan istället för till köttbullarna och sist men inte minst av att vi faktiskt kom ut ur varuhuset med precis allt som stått på listan och att vi fortfarande var sams :-)
Framme vid lilla huset rätt sent på kvällen började vi tömma släpet. Där rymdes 6 sängar med madrasser, täcken och kuddar, 5 garderober, 4 nattygsbord, ett jättestort matbord, 10 matstolar, några mindre bord, 4 fåtöljer, ett par bokhyllor och ett antal köksskåp med luckor och ett ganska stort antal mindre prylar till kök och badrum. Allt i platta paket, men ändå... 
Middagen serverades i köket på flyttlådor (vi hade minsann haft litet saker med oss från Sverige också) och vi åt pasta och ett  glas rött vid midnatt - det är grejer det! Enda missödet var att vi hade inte noterat att duntäcken även kunde fås i kingsizestorlek, jaja jag vet att man sover så i Frankrike, men visste inte att stora varuhuset tillhandahöll dessa konstiga mått. Så vi hade köpt 6 dubbeltäcken ... till 3 dubbelsängar. Vilket hade passat bra i våra svenska polartrakter men inte vid Medelhavet där vi sällan har täcke alls under det varma halvåret. 

Men, vad gjorde det? Vi sov sött och behövde inte längre drömma vår dröm om vårt lilla franska hus, drömmen hade blivit sann!



2 kommentarer:

  1. Känner igen det där foverkligt storögda; är det verkligen vårt? Fel storlek på täckena blev det även för oss efter första turen till IKEA men man lär sig ju;) Till veckan blir det en ny tur till det blågula varuhuset - lite lätt bisarrt med allt det svenska mitt i det franska!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omvänt... tänk att kunna gå in i en fransk butik här i Sverige och få höra något franskt idiom och direkt få känslan av att vara i Frankrike...

      Radera