På spaning efter den vår som flytt...

à la recherche du printemps perdu...

Lyssnar på France Bleu Hérault och lagar en trasig teakfåtölj som därefter ska kläs om och funderar på vad som ska stå på menyn under påskdagarna och längtar för första gången på lääänge ut i trädgården! Solen lyser skarpt utanför mitt fönster och det ser ljuvligt ut (trots ynka 2-3 grader).

På dagens morgonpromenad fick jag den första riktiga förnimmelsen om den svenska våren....ljuset var skarpt, solen varm och det var extra högt upp till himlen. Koltrasten provade att sjunga, han fick inte med alla tonerna - men han försökte minsann!

Isen som legat ända ut till havet är äntligen borta.... 

... nåja, i småbåtshamnen ligger isen kvar, rätt tjock...

Andra vårtecken lyser med sin frånvaro.... av de flitiga båtägarna som slipar, målar och fejar på sina båtar syntes inget....

Hemma i trädgården har ett par snödroppar och enstaka krokus vågat sig upp ut tjälen, men ännu inte visat sig i hela sin prakt.

Idag får jag citera ett av mina promenadsällskap (det roliga gäng som spanar om det mesta på P1) nämligen Jessica Gedin (vars livsluft ofta är att gnälla) som sade att  "det har varit mycket vädergnäll, nu får vi sluta att hacka så på vädret, vi får trösta oss med ljuset" och det är något som jag lätt kan ta till mig en dag som denna!

Lyssna här på Spanarna