Till kommande generationer

Många i min närhet och i min ålder har funderat på vad som händer med våra foton när det är dags för nästa eller nästnästa generation att ta över. Finns molnen vi använder tillgängliga? Vem kan öppna mobilen, flera jag känner har alla sina foton bara i mobilen...
Jag vet hur det är med mina föräldrars album, många svartvita foton på en otrolig massa människor som jag inte har träffat eller ens kan namnet på.
Det finns också gamla smalfilmer från vår uppväxt. De kan man lämna in till fotofirmor och få överförda till DVD, väldigt roligt att kunna titta på för barnbarnen (nja, i alla fall för oss själva...).
I mina egna tonårsalbum med papperskort har jag tagit bort bilder på mig själv för jag inte ser klok ut, plockat bort bilder på pojkvänner som försvann och det saknas foton för jag behövde det i samband med ett collage till en uppvaktning eller liknande. Det är inte alls roligt med styckade album så här i efterhand.
Under våra första 25 år tog vi bara diabilder. Vi har börjat titta på ett par år men hu så gula de har blivit. De som är ok kommer vi att skanna så de blir digitala, ett projekt för vintern. Man får hoppas att projektorn håller till dess vi ha gått igenom bilderna.
Så när jag gick över till digitala foton så började jag göra ett (1) album per år som handlar om mig och mannen i mitt liv, vår vardag, våra barn och barnbarn, fester vi haft och resor vi gjort. De flesta naturbilder och gruppfoton på långt håll är bannlysta. Här är det närbilder och alla personer, utom närmaste familjemedlemmarna, är namngivna. Alla platser och årtal, släktskap och andra fakta av intresse är såklart med.
Förhoppningsvis så kommer dessa, just nu 14 st, ganska smala i A4-format fotoalbum hänga med i några generationer.

Jag har också gjort en liten fotobok om vårt husköp i Languedoc och renoveringen av huset, en stor bok om en av sönernas bröllop och var sin dopbok till de två minsta barnbarnen om hur året var det år de föddes .

                    

Innan man börjar bör man ha redigerat sina foton. Jag är rätt noga med att ta bort onödiga saker som ibland kommer med, förutom själva motivet, och som kanske stör. Jag gör dem också litet ljusare. När man ser ett foto på skärmen så blir det något ljusare och ibland kan fotot bli litet mörkt i fotoboken. Jag gör mina böcker hos Fuji för de var rätt tidiga och nu blir det dem av gammal vana. Men det finns massor av fotofirmor som tillhandahåller program för fotoböcker. 

Det är mycket att tänka på, färg på boken, färg på papperet, ram på fotot eller inte, hur ska texten se ut, färg på texten och storlek... man kan överlappa korten, lägga dem på sniskan eller göra dem som hjärtan. Endast fantasin sätter gränser men jag har förstått av kompisar att fotona bör ha en hyfsat bra upplösning. Foton som man lånat från facebook eller fått skickade till sig kan vara för små. Men dataprogrammet hjälper en med sådana saker. Man kan absolut vara tekniskt okunnig och ändå få till en bra fotobok.
Jag jobbar själv just nu med 2016 - ett år då vi reste mycket och tog en himla massa kort. De tar tid att redigera, vilka foton ska sparas i molnet och vilka foton ska dessutom få bli fotobok. Tur att man har tid nu när vi sitter i frivillig isolering!