Nu har vi ju varit borta nästan 10 veckor och visst - trädgården sköter sig själv inför vintervilan. Men vi har båda saknat vår trädgård och längtat till den, undrat hur den tagit sig igenom veckorna utan vår omsorg. Litet vemodig blir man när man är på avstånd. Det absolut första vi gör när vi kommer hem, ja innan vi ens låser upp ytterdörren, är ett gå ett varv runt i trädgården för att spana in vad som har hänt - 10 veckor är lång tid.
Björnbären är plockade av grannens barnbarn och till nästa år kommer det fina nya skott.
Fikonträdet har burit massor av frukt, jag hoppas sonen har plockat dem när han har passerat. Nu finns inga blad kvar, bara några enstaka småfikon som jag brukar binda in i kransen som ska hänga på dörren till advent.
I min skottkärra i carporten börjar julrosorna att knoppas, ljungen har torkat och cyklamen är nyinköpt för att piffa upp det hela i avvaktan på ljusslingan och litet hyacinter
Nyponrosorna är bussiga, bjuder på litet färg så här på senhösten. Några av de engelska buskrosorna blommar om med ett fåtal små vita respektive ljusgula blommor. Man får vara tacksam!
Lilla kökslandet - tja vad ska man säga. Solrosor och luktärt åts upp av de tre rådjuren som håller till i närheten. Rabarber, smultron, bönor, potatis och sallad åt vi upp själva innan vi for söderöver. Kvar är de nakna vinbärsbuskarna och min absoluta odlingsfavorit - svartkål! Den står under ett nättält (mot kålfjärilens larver) men det gör att den får vara ifred för rådjuren.
Visst trädgårdsarbete finns kvar innan kylan kommer. Fikonet ska få på vinterkläderna, citron och oliv ska flytta in i uterummet liksom rosmarin och citronverbena. Själva tänder vi en brasa och funderar litet på vårens trädgårdsarbete.
Inte lätt med trädgård när man är från den mycket, jag vet. Men ni tycks ha löst det hela bra och jag är glad att det var så fint när ni kom tillbaka hem.
SvaraRaderaHa en skön lördag!