Norr om syd och öster om väst

När man varit ute på vägarna och bott på hotell och ätit på restauranger i mer än en vecka så är det faktiskt ganska skönt att vara på väg hemåt.
Efter våra veckor i Frankrike och nu en vecka i Toscana så tuffar vi därför rätt glatt norröver. Vädergudarna är med oss och det är rent gudomliga syner som möter oss med en klarblå himmel, solen i ryggen och snöpudrade bergstoppar. 
Innan vi når Österrike och den lätta vägen genom Alperna via Brennerpasset så stannar vi till i Terlano i Sydtyrolen litet norr om Bolzano. Vi har blivit tipsade om vita viner från Cantina Terlan och vi blir inte besvikna. Här i det lilla DOC-området Trento Adige växer druvorna på mellan 300 och 900 meters höjd över havet. Vinlotterna är små och otroligt branta. Här måste allt arbete i vingården ske manuellt men vilken utsikt bonden har - hela dagarna!

Detta är litet högre upp i bergen, vi blir litet förvånade över att snön ändå ligger så långt ner, men det är ju i slutet av oktober. 

Vi betar av Österrike i en jämn marschtakt. En hel del långtradare men inte så många andra bilar. Vi når vårt mål, hotel Kindl med restaurang och slakteri, på sena eftermiddagen. Det visar sig att kossorna bor i princip under samma tak som hotellgästerna. Pittoreskt och kanske praktiskt. Vi hinner med den obligatoriska promenaden före middagen och fascineras av de prydliga trädgårdarna, de målade husen och den otroligt lugna tillvaron. Det visar sig att den docksöta byn Oberaudorf, som ligger 1 km in i Tyskland från österrikiska gränsen, har massor av hotell och både utförsåkning, längdspår och såklart vandringsleder. Hit kan man återvända och stanna för vandring några dagar.

Annorlunda häck av buxbom.

Sista resdagen - nu ska vi prova en för oss ny väg. Förbi München, Leipzig och Berlin till Rostock - alltså till stora delar genom gamla Östtyskland. Vi har hört av andra svenskar, som bilar till Frankrike som vi, att här är betydligt mindre trafik, färre långtradare och inga vägbyggen. Man byggde ju nya motorvägar här för att ge forna öst samma status som väst. Visst stämmer detta, vi susar fram, kan räkna långtradare per timme på handens fingrar och i princip känns det som att vi är ensamma på vägen. Det verkar finnas färre rastplatser och bensinmackar men det kan man ju planera för. Sedan väljer vi bort Rostockfärjan eftersom vi kom fram mycket tidigare än planerat (!) så vi susar vidare på tomma motorvägar från Rostock till Puttgarden och kör iland i Danmark innan Rostockfärjan ens har startat.

Att köra omvänt, Danmark, Berlin, Leipzig och sedan snedda över södra Tyskland till Frankrike är enligt Google Maps 17 mil längre än den kortaste vägen genom Tyskland och Luxemburg som vi brukar köra. Det är 1,5 timme och i gengäld får man en mycket behagligare resa. Detta ska hädanefter bli vår melodi!