Årets första resa söderöver

Så har vi gjort det igen... för 14:e året i rad gör vi en vårresa ner till lilla huset i C. Fast det är bara 4:e året i rad som vi bilar så tidigt som i februari. Så kan det bli när man går in i tredje åldern, alltså slutar få lön och istället får pension.
Att bila genom norra Europa i februari kan innebära snöstormar eller skyfall eller dimma eller annat som gör det otrevligt att köra på autobahn. Så därför väljer vi att ta det litet lugnt och göra resan till en trevlig upplevelse. Vi väljer också en klart västligare och mer låglänt sträcka genom Tyskland via Bremen, Ruhr och "längs Rhen och Mosel" till Luxembourg.
Vi kommer iväg litet senare än planerat,  vill köra en liten omväg inom äldste sonen och säga hej och lämna en kasse med litet mat och grönsaker. Man ska ju inte slänga mat! Eftersom dagens etapp är ganska kort, bara 50 mil, så vi har tid att ta det lugnt. Det gör inte danskarna, de vet inte vad hastighetsbegränsning är - och så händer det olyckor. När vi passerat Köpenhamn så hör vi på radion att flera bilar kört in i varandra bakom oss med långa köer som följd. Färjan går som på beställning och genom norra Tyskland är det inte särskilt mycket trafik.
Vårt första stopp är i Stemmen, en liten tysk håla mellan Hamburg och Bremen. Här finns fina välhållna hus och detta gamla ställe Landgut Stemmen där det tydligen har funnits ett värdshus sedan 1600-talet. De nuvarande ägarna satsar på olika typer av gäster. Förutom hotell och restaurang så har de kägelbana, stort gym och en festlokal som rymmer 600 personer! Inte många gäster så här års, trots att det är fredag. MEN den absolut bästa wienersnitzel vi har ätit. Oftast petar jag bort paneringen som kan vara tjock och kanske också litet soggig. Men här var den tunn och frasig på båda sidorna - fantastiskt god. Trevlig kypare som rekommenderade vin gjort på Rivaner och då fick vi ju ställa litet frågor och också lära oss att det är samma druva som Müller-Thurgau. Kul med intresserad personal. Enda som inte är perfekt med detta ställe är läget - det tar 20 minuter från autobahn.

Nästa anhalt blir på ett hotell där vi bodde även förra året, Simon's Plaza i Grevenmacher i Luxemburg. Ett nybyggt hotell som ligger ett litet stenkast från motorvägen. Välisolerade fönster gör att man inte alls hör trafiken. I glasutbyggnaden finns restaurangen och det finns också en bistro med smårätter. Denna gång håller inte maten måttet, förra gången var vi överväldigade av menyn. Men vi blir mätta och inte ruinerade. Supertrevlig personal som föredrar engelska framför franska, vilket känns otippat, men det fungerar ju jättebra.

Motorvägen från Luxemburg och ner genom norra Frankrike är nästan folktom en söndag förmiddag. Vi tuffar fram och väljer tunneln rakt igenom Lyons centrum, inte heller här särskilt mycket trafik en söndag eftermiddag. Bra val, det är absolut den kortaste vägen, men man ska inte köra här i rusningstrafik. Köer i tunnlar är inte roligt....

Målet är den lilla vinbyn Tain l'Heremitage i Rhônedalen. Vi har inte varit här tidigare men denna resa tillåter vår tidsplan inte bara en övernattning utan också att vi kan prova vin och titta på omgivningarna. Vi bor på ett Logi de France, Pavillon de l'Heremitage, ett hotell som verkligen har allt; utomhuspool, terrasser för frukost och middag ute, låst parkering, snygg och praktisk inredning, fint badrum och sköna sängar. Inte konstigt det är faktiskt ett fyrstjärnigt hotell.... men allt är nött och slitet och färgerna var moderna för 15 år sedan. Nåväl, det har ingen större betydelse, det är rent och priset är överkomligt med trevlig personal. Litet märkligt att vi är de enda nattgästerna. Detta hindrar inte köket från att leverera - en mycket god meny och serviceminded personal.

På förmiddagen promenerar vi till La Cité du Chocolat - ett mekka för chokladälskare. Bara för några månader sedan fick jag (och några fler med mig) klart för sig att Valrhona är just härifrån och namnet härstammar från Val de Rhône! Vi gillar mest riktigt mörk choklad och vet att det kan vara skillnad på mörk och mörk. Till vår förvåning får man provsmaka alla sorter utan kostnad. Dessutom bra och trevliga beskrivningar av de olika chokladtyperna. Vi är helt ensamma i butiken och strosar runt och plockar på oss litet till oss själva och ett par presenter till chokladälskare i vår närhet. I kassan så lägger expediten till ytterligare förpackningar som give aways och strösslar över lösa småbitar på slutet - mycket generöst. Dessutom får vi ett rabattkort på stadens kooperativ - om vi nu tänker handla vin.

Om vi tänker handla vin? Jo tack - det är därför vi är här!
Cave de Tain är en av de mera välrenommerade vintillverkarna här i trakten. De har viner från Heremitage, Crozes Heremitage, St Joseph och Cornas, dvs från fyra av de fem klassiska rödvinsområdena här i Rhône. Det som saknas är från Côte Rotie och det gör inte så mycket - vi vill nog inte betala vad en flaska därifrån kostar....

Vi får en trevlig provning på en blandning av engelska och franska. Åtta olika sorter/årgångar med priser som är hanterbara (8-20 euro) presenteras och vi spottar allt såklart. Detta gör ju också att vi klarar att känna smak och doft genom hela provningen.

Efter provningen måste vi kolla in den berömda kullen där allt vin från Heremitage växer. Allt vingårdsarbete sker här för hand - man kan inte använda maskiner i dessa branta slänter. Dessa viner anses vara lika fina som vinerna från Bordeaux men eftersom området är så litet så produceras bara små mängder och det blir därför inte lika spritt runt om i världen. Från toppen av kullen har man en otrolig utsikt, bland annat över snöklädda alper.

Lunchpicknicken intas i all hast på en rastplats - sol och 18 grader. Skräpigt med trista diken men mitt i allt växer orkidéer - härligt! Allt går åt rätt håll så här års, även vi som reser söderöver......