Dordogne del 1 - vin, gäss och valnötter

Dordogne - en region i Frankrike som är värd flera resor!! Den ligger innanför Bordeaux och norr om Toulouse. Här finns inte stora städer, inga industrier, här finns böljande landskap, vattendrag, lantliga idyller, slott, betande djur, valnötslundar och gäss. Vi blev bekanta med Dordogne första gången för kanske 25 år sedan då jag läste en artikel i ett magasin om detta område och om utbudet av stora hus för en bråkdel av vad det kostade i övriga Frankrike. Det visade sig att skribenten själv bodde därnere och var någon sorts husförmedlare som mer än gärna skickade bilder och info på olika prospekt. Jag kommer ihåg att hela familjen satt och dreglade över mindre slott med eget vattendrag på tomten och större slott där det fanns små lägenheter för 4-5 familjer och sedan jäääättestora sällskapsrum där alla kunde umgås (om man ville). På fullt allvar (!) kollade vi med vårt gäng som vi umgicks med en famille (och fortfarande gör) om de var intresserade av ett kompisboende i Frankrike där varje familj hade sin egen lägenhet och alla dessutom kunde vara där samtidigt. Inget av de jättestora hus vi tittade på kostade mer än en miljon svenska kronor och inget var renoveringsobjekt. Vi var fem familjer, nästan alla hade barn och vi var väl runt 21-22 personer. Jag tror att flera av oss gillade idén - men sedan hann verkligheten ifatt oss avseende kommande reparationer, tillsyn och kanske det faktum att vi alla hade andra hål att stoppa eventuella pengar i - dock var det roligt att drömma om...
Med backspegelns hjälp kan vi konstatera att beslutet nog var helt rätt, vi gillar vårt lilla hus i C som i nästan alla avseenden är långt från slotten i Dordogne. Men fortfarande gillar vi att resa till landet Gosen några dagar och njuta av idyllen.

Härom hösten, i mitten av oktober, regnade det många dagar i ett sträck i Languedoc. Vi hade behov av annat väder så vi kollade in Méteos väderkarta, hittade solen i Dordogne, packade en väska och styrde bilen mot nordväst.

Första stopp blev efter bara 15 mil - hos en svensk vinodlare i Gaillac, ett AOP-område mellan Toulouse och Albi. Gården La Domaine de Canto Perlic (Rapphönans sång på occitanska) ligger vackert och vi blev väl emottagna, fick se både odlingar och tillverkning och också komma in i den privata källaren för avsmakning av deras marc som var lagrad på ackaciafat! Imponerande vad detta par har kunnat åstadkomma bara på några år. De gör flera olika röda och vita viner liksom rosé, mousserande och sött, allt AOP. De levererar till Systembolaget och har fått fina recensioner.

Natten tillbringades i byn Gaillac på Logis de Verrerie.

Som en del av den jättestora hotellträdgården finns denna imponerande bambuskog.

Nästa mål var den idylliska byn Corde-sur-ciel en idyllisk medeltidsstad. Borgen överst i byn byggdes på 1200-talet och denna by var ett centrum för katharerna. Byn är fortfarande ett stopp på pilgrimsfärden till Santiago de Compostela eller som det heter på franska Saint-Jacques de Compostelle.

Byn är en mycket välbesökt plats och vann en omröstning i tv-kanalen France 2 till Village préféré des Francais 2014. Före utmärkelsen hade byn cirka 700.000 turister varje år, men man tror den ska öka med 30-40% tack vare uppmärksamheten. 
Så här års är det mycket bra att turista - det var inga som helst problem att hitta en parkeringsplats precis där gågatan uppför började. Lunchrestaurangen hade lediga bord med bästa utsikten, vi var nästan ensamma på de små gatorna och kunde stanna var vi ville. Ändå fick man ingen känsla av lågsäsong.

Man är ju mån om att bevara bygatornas pittoreska utseende så när man ska renovera ett hus så sparar man fasaden som ett skal och jobbar inifrån. Säkert ett dyrare sätt att renovera och modernisera, men ack så mycket trevligare!

Ett pendyleri - hör inte till vanligheterna...

Andra dagens kväll kommer vi fram till vårt mål - Sarlat. Incheckning på Hôtel Plaza Madeleine, fyrstjänig lyx kostar inte så mycket i oktober. Egentligen brukar vi leta reda på hotell i kategorin "litet och personligt". Denna typen hör till "säkert och tråkigt" men det fanns inte så mycket att välja på med kort varsel. Jag gillar dock deras lösning av vad man gör med en tråkig platt-tv-skärm.

Sarlat, heter egentligen Sarlat-la-Canéda och är huvudstad i Perigord. Staden kom till på 800-talet och har en mycket välbevarad medeltida stad. Där finns så många byggnader av historiskt intresse att Sarlat är en av Europas främsta kulturarvsstäder. Under hundraårskriget var Sarlat gränsstad mellan Frankrike och England, (läs mer om det och om Richard Lejonhjärta i nästa inlägg). På 1700-talet stagnerade ekonomin och de medeltida byggnaderna blev kvar orörda. Man hade inte råd att modernisera eller bygga till eller om och därför står historien kvar in i vår tid. Detta har hänt i flera historiska miljöer, till exempel i Helsingör. Kuriosa är att den är mycket flitigt använd som filminspelningsplats, t ex till Jeanne d'Arc och Chocolat.

Dordogne, eller Perigord Noir som denna del också kallas för, är matmässigt väl känt för gås- och anklever, tryffel, Karl Johansvamp, kastanjer, valnötter samt en massa olika maträtter baserade på gås. Det vi märkte mest av var valnötterna. Träden växer som olivträd - i stora lundar i raka rader, överallt! Nästan som i Languedoc där det växer vin vart man än vänder sig.... Nötterna skördas i oktober / november och vi kunde konstatera att man låter nötterna falla till marken och sedan plockas de upp med hjälp av samma typ av maskin som plockar golfbollar på en driving range.

På torget i Sarlat kunde man köpa dels noix sèches (torkade) eller noix vertes (färska gröna) som man då får torka själv. Notera de enorma grå dörrarna bakom torgstånden, de leder in i en f d kyrka som idag fungerar som en saluhall - jättehäftigt! Vi köpte torkade valnötter och de var oändligt mycket godare än de vi köper hemma till jul. De vi köper hemma har dessutom legat i ett klorbad för att bli av med alla "oaptitliga" svarta prickar i skalet som ju faktiskt är helt naturliga och kommer av att när valnötter torkas så utsöndras en svart klibbig olja.