Entre vignes et garrigues

Vi gör en utflykt, firar en födelsedag i förskott och passar på att träffa ett par goda vänner som vi inte sett på länge. Målet är dels en trevlig restaurang med övernattningsmöjlighet och dels ett besök hos en vinodlare som vi träffade på ett munskänksmöte i Sverige för 5 år sedan.

Restaurangen är välrenommerad och drivs av en välkänd kock sedan många år. Han och hans hustru har också ett chambre d'hôtes med  5 rum, bra för långväga restaurangbesökare som vi.

Tydligen får man inte ha fler än fem rum för att få kallas chambre d'hôtes, annars blir det hotell med helt andra bestämmelser. Verksamheten ligger i en Mas på landet inte långt från Châteauneuf-du-Pâpe. Man skulle kunna tänka sig att ett ställe på landet skulle vara ganska folktomt en onsdag i mars, men i matsalen får vi ett av de sista borden och det är bara ett rum som är obokat.

Maten är fantastisk liksom personalen – det är verkligen roligt att få uppleva så fin fransk matkonst som M Serge Chenet bjuder på. Menyn består av drinktilltugg (inte precis några jordnötter!) amuses bouches, förrätt, varmrätt och dessert till en pris långt under vad fem rätter skulle ha kostat i Sverige. Men i gengäld (!) så är vinlistan löjligt lång och dyr. Vi håller oss till ett lokalt vin från Vacqueyras, det är det näst billigaste och fantastiskt gott. Efter en skön och tyst natt får vi en superfin frukostbuffé som ingår i rumspriset - det är man inte bortskämd med i Frankrike. Den franska hotellfrukosten brukar oftast bara bestå av baguette med marmelad och kaffe för 10 euro. Hit återvänder vi gärna!!

En ganska anspråkslös entré...

... fast vinkällaren är långt ifrån anspråkslös

 Le chef lui-même

Dagen därpå är det dags att träffa Philippe Gimel i Le Barroux. Han har ett förflutet från två välrenommerade vingårdar i Châteauneuf-du-Pâpe men håller nu på att bygga upp sin egen domaine - Saint Jean du Barroux. Han följer inte de breda strömfårorna utan har ganska egna idéer om vinodling och tillverkning. Han tycker att merparten av vintillverkningen ska ske ute på fälten - inte i caven som många av dagens vinmakare förordar. Philippe tycker att le terroir, jordmånen, är det som verkligen sätter sin prägel på vinet. Läget på vinlotten, alltså väderstrecket och höjden över havet är viktigt och därför köper han upp vinlotter med norrläge  - vilket medför att vinet mognar långsamt och därför behåller mer av syran från druvan. Han köper också några fält med söderläge och för dessa druvor har han ett annat tänk. Vi vandrar runt bland hans högt belägna odlingar och han berättar att hans fält har gamla stockar och jorden är ganska mager och att han på så sätt får ett naturligt lågt skördeuttag, han tar ut 20 hl per ha vilket är väldigt lågt men han får då också viner med hög koncentration. Ytterligare en princip är att om han lägger några viner på ekfat så är faten 10-15 år gamla som därför inte ger någon tydlig fatpåverkan. 

Han har börjat i liten skala och hyrt in sin tillverkning i olika lokaler på bygden. Nu har han fått tillstånd att bygga sin cave mitt i sina odlingslotter men har tyvärr fått mothugg av grannarna som, liksom i många andra fall, mest är rädda för förändringen. Han kommer säkert att lyckas med att omvända deras farhågor. 
Nästan det mest fascinerande med mötet med Philippe är att han glatt ägnar tre timmar av sin tid till oss fyra svenskar och sedan tycker att vi kan vänta med att handla "jag har inte alla sorter buteljerade - kom gärna tillbaka en annan gång och handla". Vilket vi mer än gärna vill göra!