Vinter och vår i vår franska by

Efter en dryg vecka i lilla byn är vi nu inne i våra franska rutiner. Vädret är snällt mot oss, dagtid är det sköna 8-13 plusgrader och regnar gör det bara ibland vid enstaka tillfällen. En natt är det precis på nollan, men morgonsolen värmer strax bort den frost som syns. Några dagar inbjuder till lunch på takterrassen - det är ren lyx så här års. En planerad vandring regnar bort - mer om den i ett annat inlägg. Blandat väder med andra ord, precis som det brukar mellan vinter och vår.                          

Här skulle man kunna tro vi var i Châteauneuf-du-Pâpe med detta steniga vinfält

Många promenader blir det, upp och ner och hit och dit bland alla vingårdar i trakten. Det finns ju ingen allemansrätt som i Sverige så man får se upp litet. Står det "privé" så går man inte in på den stigen eller fältet.  Ibland vill man inte lämna vägen för att gå igenom en dunge eller liknande - det är när det vid diket sitter en orangeklädd man med bössa i knäet och man hör hur hans kompisar skjuter på något på kullen...  Man får gå längs kanten av vinodlingarna, inte tvärs igenom. Man får lov att ta med sig upphittade gamla vinstockar som kasserats i samband med nyplantering. En gammal stock är ett fynd för oss som eldar i braskamin och stocken kan brinna en hel kväll. Man får inte plocka bär eller frukt utan markägarens tillstånd. Svårt att veta vem som äger mandel- eller fikonträdet i diket - då gäller väl någon form av allemansrätt. Fast idag finns inga mandlar att plocka, nu bara väntar jag på att de vitrosablommande träden ska slå ut.

Här är vinstockarna än så länge rufsiga och oklippta.

Det är mycket aktivitet ute på vinfälten dessa dagar. Det är nästan lika många ute och arbetar på fälten som under vinskörden. Man kan konstatera att det kan vara ett ganska ensamt jobb att vara vinbonde, rad upp, klipp klipp, rad ner klipp klipp, nästa rad klipp klipp.... Litet omväxling blir det för de som eldar upp sina klipprester. Även när den medhavda lunchen ska intas i bilen och med den påföljande tuppluren. Sedan är det dags för en ny rad... klipp klipp. Sekatören är batteridriven så de slipper arbetsskador.
Vi klipper också - timjan och rosmarin. Mest timjan, rosmarin har vi hemma. På två-tre plockrundor brukar vi få ihop tillräckligt både till vårt eget årsbehov och för att ge bort som present. Så här års upptäcker vi att det är lättare att hitta de färska den tuvorna av timjan, innan den övriga vegetationen har börjat växa. Det är en otrolig skillnad på intensitet i doft och smak jämfört med köpt timjan. Det är ganska naturligt och härligt att konstatera! 

Ett inte lika fint vårtecken är dessa gråvita tussar som man ser i många pinjeträd. Det ser ut som anhopningar av spindelväv och trädet runt omkring är ankommet.

 

Dessa "bon" innehåller ägg till tallprocessionsspinnaren "les chenilles processionaires" och dessa ska man se upp med, särskilt om man har hund. Äggen inuti dessa tussar kläcks under våren till fjärilslarver. Dessa bor nu ett par månader i pinjerna och äter upp sig. De lämnar sedan träden under sommaren i en lång rad (därav namnet) för att gräva ner sig i marken och till nästa sommar komma igen som nattfjärilar. De långa håren på larverna kan ge upphov till utslag och astma hos människor och vara giftiga för hundar som kanske får dessa långa hårstrån i pälsen och sedan slickar i sig dem. Jag läste för något år sedan att flera hundar hade dött i Bryssel på grund av dessa larver i parkerna. I Sverige finns ekprocessionsspinnaren, vet inte om den är lika giftig. Vi ser dessa tussar dagligen och försöker gå så långt bort från dem som möjligt, även om det är först när äggen kläckts som de långhåriga giftiga larverna kommer ut.

bilden är lånad av wikimedia.org

Inplockad mandelblomskvist får rosa knoppar men de trillar av en efter en utan att slå ut. Det fungerar alltså inte som med forsythian hemma. Mimosan köptes på marknaden färdigutslagen och den sprider en fantastisk doft! Snart är det mimosafestival i en av grannbyarna ....

Vintermånad här och där

Vi hinner inte riktigt bort från snön i Skåne..... samma morgon vi far vaknar vi till detta. Visserligen är snötäcket tunt men vitt är det - ingen tvekan om den saken.

Danmark bjuder på snöblandat regn och periodvis rikligt men i Tyskland ser vi att gräset har börjat växa i diken och på vissa fält och hasseln blommar överallt. 
Vi tar de 200 milen i tre etapper, förkylningen som kastat sig över mannen i mitt liv gör att vi vill ta det litet lugnare och få tillfälle att vila om det skulle vara nödvändigt. Första stoppet blir i Hammor i norra Tyskland - här har vi stannat tidigare. Hotellet är litet och nyrenoverat med en restaurang som serverar tysk mat - helt ok. De gånger vi ätit i restaurangen har det i princip varit fullsatt, trots att byn är riktigt liten. Många hus är mycket eftersatta men visar sig trots allt vara bebodda. Denna gången (när vi har tid med en promenad på eftermiddagen) går vi kors och tvärs på de tre gator som omger genomfartsleden och då får vi detta klart för oss. Tanken dyker snabbt upp att här bor mest ljusskygga personer, men så är det förstås inte... Men man kan ändå undra vilka som väljer att bo här.
Vårväder följer oss längs vägen och vi intar våra picknickluncher utomhus i solsken - härligt och ovant! Nästa stopp blir i Trier vid Mosel. Här har vi bott flera gånger fast alltid på olika ställen. Denna gång på ett hotell med bra tysk standard och hyfsad restaurang. Hotellet ligger mitt i nerfartsbackarna till Trier, helt omgärdat av höga bokskogar vilket gör att dagens promenad först bara går uppför (puh!) och sedan bara går nedför. All denna skog av höga träd skuggar så oerhört att häckarna runt hotellet är övervuxna av mossa vilket ger dem ett märkligt utseende.

Dagen därpå startar vi med en liten promenad i centrala Trier. En söndagsmorgon som denna är det bara enstaka turister ute och tyvärr är inte kyrkan, med vissa delar från 1000-talet, öppen. Men då har vi något att besöka nästa gång vi passerar. Den romerska Porta Nigra är mäktig att se och man blir förundrad över att den är så välbevarad. Konstigt nog så finns julgran och andra julpynt kvar - ända till påsk?

Trier är fullt av mycket gamla välbevarade vackra hus och här finns många romerska lämningar. Vi bestämmer på stående fot att nästa gång (tiddelipom..) ska vi stanna en dag extra och utforska staden litet mer.

Väl inne i Frankrike drar vi alltid en lättnadens suck. Vi pratar inte tyska, gör oss hjälpligt förstådda som turister, och tycker absolut att landet har mycket att erbjuda. Men i vårt andra land - där känner vi oss riktigt hemma!

Tredje stoppet blir i Bourgogne, på ett litet Logis de France som inte ser mycket ut för världen utifrån men som verkligen överraskade med en fantastisk restaurang och en mycket ambitiös meny. Rummet, tja det är litet med heltäckningsmatta och filt med lakan istället för påslakan - men det är ju Frankrike!

Sedan var det raka spåret till Languedoc, nästan utan något stopp. I Lyon körde vi förbi detta "bygge" som mer ser ut som något som håller på att rivas.... Eventuellt är det samma arkitekt som ritat Hotel de Marqués de Riscal i Rioja som mest liknar hopknycklad plåt som håller på att falla ihop. Ska bli spännande att se vad det blir av detta i Lyon.

Väl framme i lilla huset i C möts vi av 12 fina soliga plusgrader och blomlådor med växande pelargonier och med blommande vinterjasmin i en av smågränderna. 

Om någon undrar så är det bland annat detta som gör att vi har kört de 200 milen.....

Dags att dra...

Julpusslet blev precis klart....

... trots att det fattas en bit (undrar vem man ska skylla på - dammsugaren eller barnbarn?)

Chillisarna, som höll på att ta över uterummet långt in i december ...

... är nu nedklippta i avvaktan på nästa säsong.

Ute kommer det snart att se ut såhär...

  ... och det vill vi gärna undvika.

                                                           (från 17 januari förra året.)                                              

Packningen är i princip klar; varma kläder, vandrarskor och massor av böcker är framtagna. Bilen ska snart packas med svensk ekologisk klinkerolja till kompisarnas B&B i en av grannbyarna och ett par kartonger till andra vänner i andra grannbyn.

Det är med andra ord dags att dra söderöver!

Ett uttjatat bloggtema...

Sitter här i ösregnet och drömmer mig bort...... till något annat än en januari i Skåne. Som det har regnat, visserligen kan en skånsk vinter vara väldigt blöt - men så här? 
Varav består då mina drömmar? Tja, litet sol vore fint, har nästan glömt bort hur den ser ut. En fin natur som lockar till vandringar och annat man kan göra utomhus utan paraply. Nya miljöer, något nytt ställe att upptäcka, något osett... Haha, det låter som om detta ska sluta i "something old, something new, something borrowed, something blue".  Vari det lånade ska bestå får väl visa sig. Det blå måste ju blir både himmel och Medelhav. 
Vi besöker alltid olika marknader på våra resor. Och nu kommer det uttjatade bloggtemat - foton från olika franska marknader. Men det är så typiskt franskt, vilket jag gillar, och ganska olikt Sverige. Tycker också om tanken att man handlar till idag och kanske till i morgon, inte som jag tycker att svensken förordar - storhandling en gång i månaden för att fylla frysen. Jag både förstår och vet varför skillnaderna finns, till stor del handlar det om kvinnans placering i samhället och då föredrar jag den svenska situationen. Men nu som pensionär så kan man titta tillbaka på ett lyckat arbetsliv och få njuta av nuet utan alltför mycket planering inför dagens inköp. 

Fransk knaprig baguette, bra att göra krutonger av i morgon

Franskt godis till kaffet. Jag har bakat makroner själv men utan dessa starka färger.
Vad innehåller de egentligen? Kan det vara tillåtet?

Penséer finns på alla franska höstmarknader, planteras ut i oktober och de blommar hela vintern - litet orättvist känns det. Fast denna vinter hade vi också kunnat ha dem i lådorna...

Ytterligare orättvisor - salladsplantor i oktober att plantera ut så man har färsk sallad hela vintern. Visst, vi kan så machésallad i augusti och hoppas att inte snön täcker allt.

Lök under vintern - fast den växer väl inte så fort så denna kanske kan skördas i vår?

Måste man inte ha tillstånd för att ha vapen i detta landet? För mitt otränade öga
så ser dessa ganska riktiga ut... 

Fransk generalsmössa - det blir bra på maskeraden. Mannen i mitt liv provade dessa, men han påstår sig inte passa i hatt...

Franska höstgrönsaker, här krävs ju litet planering trots allt...

... men om man vill kan man ju alltid köpa någon annans skördeinläggningar!

Fransk okänd grönsak.... "navet". Vet att vi har serverats en soppa på detta och kyparen svarade på min fråga att det var en mycket gammal fransk grönsak som kommit "på modet" igen. Tyvärr har jag inte lyckats hitta ett svenskt namn.

Franskt rikt utbud av pumpor kräver för en otränad svenska något recept, eller man gör samma soppa fast på olika smaker/färger? Snart kommer en marknad i min franska närhet att kunna få ett eller flera besök. Undrar hur utbudet på grönsaker är i januari? 

Franskt nyårskort

Jag fick en nyårshälsning från en fransk vinodlare häromdagen. Temat var rätt annorlunda....

Dags att stiga ombord på flight 2014

Bär inget annat bagage än dina bästa minnen från 2013

Lämna de dåliga minnena på avdelningen för borttappade föremål

Din resas längd kommer att bli exakt 12 månader.

Dina mellanlandningar är Hälsa, Kärlek, Glädje, Harmoni, Välstånd och Fred. 
Kaptenen erbjuder följande meny under resan:

Vänskapscocktail

Suprême på God Hälsa

Gratäng med Välstånd

Plateau med Goda Nyheter

Salade på Framgång

Bûche av Lycka

Allt detta till ackompanjemang av skrattbubblor 

Det framgår inte om han har lånat någon annans idé eller varit påhittig själv. Jag står för den fria översättningen.

Tack för 2013 och välkommen 2014

Ja då är det ett år sedan jag startade denna blogg. Det enda jag visste just då var att jag tyckte det skulle bli roligt att skriva för skrivandets skull, att äntligen få skriva en dagbok som kan läsas av andra, att ge släkt och vänner litet mer av min vardag och att kanske också nå ut till en och annan okänd medmänniska som vill veta hur det kan vara att äga hus i Frankrike. 

Men så överraskad jag har blivit över antalet besökare! Det är inte alls i paritet med en del bloggar jag följer - men klart fler än jag trodde från början. Jag gissade att mina huvudsakliga läsare skulle bli mannen i mitt liv, väninnan i Stockholm, sönerna och kanske någon frankrikekompis - men jag kan nu konstatera att antalet besökare har varit långt fler än jag kunnat föreställa mig. Stort tack för att ni hänger kvar, det är mycket inspirerande!

Det har blivit fler foton på bloggen än jag hade planerat från början. Men när jag skriver om natur, trädgård, gamla hus och resor - ja då är det trevligt med foton som dokumenterar och förklarar och inspirerar.

Så jag fortsätter väl då på den inslagna banan... och önskar mina läsare ett fantastiskt bra 2014!