Glad Påsk!

Julen varar inte alls ända till påska...

..men julskåpet  i tidigare inlägg (Tjugondag Knut) har nu blivit ett påskskåp. Har inte riktigt bestämt vad jag tycker... julskåpet kändes mysigare och jag hade fler saker att sätta in i skåpet. Men jag gillar idén att samla alla tuppar och hönor av olika åldrar och ursprung på ett och samma ställe.

...och julgranen ersattes av det traditionella påskträdet som min svärmor infört i familjen. I år kläddes trädet av de två minsta barnbarnen F och Ph. De tyckte inte att de små gula kycklingarna skulle hänga i riset utan istället blev de förträffliga leksaksfigurer som körde bil och åkte tåg. 

Så var då huset tomt igen, lika konstigt varje gång.... Åtta personer i fyra generationer mellan 88 och 3 har firat tre påskdagar tillsammans, det blir alltid intensivt och litet galet, frukost vid olika tidpunkter, långa och sena middagar och köket i kaos... särskilt på påskafton när diskmaskinen tröttnade på att vara den samarbetsvilliga arbetshästen som reklamen utlovat...  visserligen för 10 år sedan, men i alla fall :(   

Faktiskt så fungerar det ju att diska för hand, i alla fall under en begränsad period. Det är ju inte lika miljövänligt, men man kan meditera litet och prova på att lösa något av de mindre världsproblemen eller bara lyssna till familjens aktiviteter i olika delar av huset.

Hellre en trasig diskmaskin än en trasig ugn... då hade vi aldrig fått uppleva det goda lamm som pappa och son, båda lika matlagningsroade och mycket duktiga, trollade fram till oss andra. Leverantör var Kulla Lamm där vi nu handlat för första - men absolut inte sista gången!

Vi saknade verkligen stockholmsdelen av familjen! I år firade C och S påsken hemma - så här nära inpå bebisens ankomst är det klokt att vara på hemmaplan. 

Helgen bjöd också på ett kyrkobesök, en vän och kollega till bloggaren gifte om sig med sitt livs kärlek. Vackert, innerligt och löftesrikt! I den söta buketten av små rosor och ranunklar fanns även påskfjädrar - läckert! Bland musiken som framfördes var Nine million bicycles, fin melodi lyssna gärna här på Katie Melua

Idag har solen lyst varmt på oss och istället för att kratta bort gamla löv och visset gräs så hamnade jag i en korgstol i lä, solbelyst och tillsammans med dagens tidning. Ganska snart tog jag igen timmen jag missade inatt, tydligen behövligt :)

Trädgården och alla andra måsten man samlar på sig...  ja de finns ju alltid  kvar till i morgon :) 

På spaning efter den vår som flytt...

à la recherche du printemps perdu...

Lyssnar på France Bleu Hérault och lagar en trasig teakfåtölj som därefter ska kläs om och funderar på vad som ska stå på menyn under påskdagarna och längtar för första gången på lääänge ut i trädgården! Solen lyser skarpt utanför mitt fönster och det ser ljuvligt ut (trots ynka 2-3 grader).

På dagens morgonpromenad fick jag den första riktiga förnimmelsen om den svenska våren....ljuset var skarpt, solen varm och det var extra högt upp till himlen. Koltrasten provade att sjunga, han fick inte med alla tonerna - men han försökte minsann!

Isen som legat ända ut till havet är äntligen borta.... 

... nåja, i småbåtshamnen ligger isen kvar, rätt tjock...

Andra vårtecken lyser med sin frånvaro.... av de flitiga båtägarna som slipar, målar och fejar på sina båtar syntes inget....

Hemma i trädgården har ett par snödroppar och enstaka krokus vågat sig upp ut tjälen, men ännu inte visat sig i hela sin prakt.

Idag får jag citera ett av mina promenadsällskap (det roliga gäng som spanar om det mesta på P1) nämligen Jessica Gedin (vars livsluft ofta är att gnälla) som sade att  "det har varit mycket vädergnäll, nu får vi sluta att hacka så på vädret, vi får trösta oss med ljuset" och det är något som jag lätt kan ta till mig en dag som denna!

Lyssna här på Spanarna

Franskt hus, del 4 - nyblivna husägare

...franska husägare... ägare till hus i Frankrike... maison sécondaire... propriétaire...

Hur man än sa det eller skrev det - så var det nu ett faktum och det mest orealistiska faktum jag har upplevt.

Dagen efter fick vi möjlighet att själva besöka huset några timmar. Vi tog många foton i byn och på huset, på längden och tvären, utifrån och inifrån.  Vi hade en speciell anteckningsbok med oss. Där skrev vi upp allt som vi kanske ville veta och komma ihåg när vi sedan var på 200 mils avstånd. Vi gjorde ritningar av rummen, placerade in fönster och dörrar, mätte takhöjd och fönsterbredd. Med jämna mellanrum fick vi nypa oss i armen "är det verkligen vi som gör detta nu?" Många gånger gick vi ut på terrassen som badade i den skarpa marssolen och njöt av de gamla tegeltaken, berget med sina vinodlingar och kyrkans dingelidong.

Men ännu var inte affären i hamn. Flera saker skulle klaras av innan. Den franska banken skulle få placera några av sina euro i vårt hus och i gengäld vill de ha en förskräcklig massa papper. Alltifrån de två senaste deklarationerna och kontoutdrag från vår svenska bank till lönebesked och hälsointyg... och ALLT skulle vara översatt till franska och därefter stämplas av den svenska notarien... sa franska banken.

Va? Svensk notarie? Finns det? OK, det gick tydligen lika bra med Notarius Publicus... och han skulle ha 500 svenska pengar för varje papper han satte sin namnstämpel på - hm! Men innan dess skulle allt översättas till franska och det gjorde inte Notarius Publicus. Det visade sig att det på den tiden fanns det i Sverige 15 licensierade översättare till franska. Jag ringde alla..... De 14 första tackade nej under förevändning att de inte hade tid. Vilket även den 15:e översättaren sa, en kvinna som dock förbarmade sig när jag halvt hysterisk, halvt uppgiven sa att då går vår franska dröm i kras.... Jag ska vara henne evigt tacksam för att hon åtog sig detta och dessutom på rekordtid! Sedan blev det dags för Notarius Publicus att sätta sina namnstämplar på varje översatt dokument. Alltså - hans namnteckning fanns som stämpel, han behövde inte ens en penna utan bara dånk, dånk, dånk på våra papper. Det tog inte 5 minuter men kostade - ja skjortan helt enkelt.

Nu blev banken glad, säljarna var glada och vi var glada! Affär gjordes upp knappt 2 månader senare hos den franske notarien. Det var en högtidlig och mycket korrekt man och det kändes tryggt att det enligt fransk lag finns krav på att utländska köpare måste ha en tolk vid dylika affärer. Tack till E på Franska Hus som var en utmärkt sådan....

Tidigare hade vi kommit överens med säljarna om att vi skulle överta några mindre möbler samt kaminen i köket mot en billig peng. Vi hade också prutat på priset med motsvarande summa som den behövliga terrassrenoveringen skulle kosta. Vi var riktigt stolta över att vi var så affärsmässiga och inte alls var den mjäkiga typen som säger ja till allting.....

Vi fick nycklarna och nu var lilla huset verkligen vårt!! Fast när vi kom till lilla huset i C så bodde det redan några där... överst på vår yttertrappa, precis utanför dörren, hade grannens dräktiga katt installerat sig för att föda sina ungar på någon gammal kartongbit och sedan valt att se detta som sin bostad. Det var verkligen inte lätt att be henne flytta och i många år därefter så tillät katterna oss att emellanåt använda deras trappa ...

Efter ytterligare en natt på hotell hämtade vi yngste sonen S på flyget i Montpellier. Med en lånad täckt släpvagn (tack L och B) for vi mot det stora möbelvaruhuset i Toulouse , på den tiden det närmaste. På varuhuset fascinerades vi av att alla varorna hade samma svenska namn som i Sverige och att de franska säljarna faktiskt fixade uttalet, att de franska besökarna gärna åt den svenska lunchen men valde brunsåsen till julskinkan istället för till köttbullarna och sist men inte minst av att vi faktiskt kom ut ur varuhuset med precis allt som stått på listan och att vi fortfarande var sams :-)

Framme vid lilla huset rätt sent på kvällen började vi tömma släpet. Där rymdes 6 sängar med madrasser, täcken och kuddar, 5 garderober, 4 nattygsbord, ett jättestort matbord, 10 matstolar, några mindre bord, 4 fåtöljer, ett par bokhyllor och ett antal köksskåp med luckor och ett ganska stort antal mindre prylar till kök och badrum. Allt i platta paket, men ändå... 

Middagen serverades i köket på flyttlådor (vi hade minsann haft litet saker med oss från Sverige också) och vi åt pasta och ett  glas rött vid midnatt - det är grejer det! Enda missödet var att vi hade inte noterat att duntäcken även kunde fås i kingsizestorlek, jaja jag vet att man sover så i Frankrike, men visste inte att stora varuhuset tillhandahöll dessa konstiga mått. Så vi hade köpt 6 dubbeltäcken ... till 3 dubbelsängar. Vilket hade passat bra i våra svenska polartrakter men inte vid Medelhavet där vi sällan har täcke alls under det varma halvåret. 

Men, vad gjorde det? Vi sov sött och behövde inte längre drömma vår dröm om vårt lilla franska hus, drömmen hade blivit sann!

Blandad fransk kompott

Snart dags att vända näsan norrut igen... trist, särskilt som våren är så fin här och det fortfarande är ryssvinter långt ner i Skåne. Ett annat år kommer vi nog att planera så vi kan vara här hela mars.

Det är alltid bra att göra en resumé, inte alltför lång stund av bakåttittande, men tillräckligt för att man ska nöjt kunna blicka framåt igen. Resumén denna gång blir via mina foton....

Jag ler litet åt mataffärens bokutbud – den gode Z är mycket mycket större här nere än vad många svenskar kan föreställa sig och den grånyanserade bestsellern säljer väl lika bra här som i andra länder.

I söndags var vi på vår favoritmarknad och nu kunde vi verkligen gotta oss åt mimosadoft på nära håll. De förvildade träd som står i naturen är oftast svårtillgängliga, så även de som är planterade i folks trädgårdar. Men här på marknaden kan man komma så nära man vill.... och till och med köpa hem....

kort och intensiv njutning när de ställs inomhus....

Marknaden har verkligen mycket att erbjuda och som vanligt köper vi med hem en hink med Lucques, den ovala gröna oliven som är typisk för Hérault och som är godare än alla andra...

Kvinnorna som säljer färgglada korgar från Madagaskar säljer också färsk vaniljstång. Jag upptäckte detta i höstas och jag kommer nog aldrig mer att köpa vaniljstång ”på burk” (förlåt S) - men denna mjuka, väldoftande och förmodligen färskare vaniljstång har varit enastående. Dessutom är den prisvärd.

För övrigt så var det mest ögat som fick njuta av alla godsaker som såldes....

vackra lilafärgade skockor, här finns det skockor under alla årstider, jag som trodde det var en typisk höstgrönsak ....

Ljuset här nere är speciellt. Vårljuset som alla konstnärer lovordar, undrar om inte en del av dess hemlighet består av att man ser mer och längre, inga löv på träden som skuggar så här års. På sommaren är vi dock tacksamma för dessa trädtak som tar värme och brännande solstrålar.

Plataner med sitt litet konstiga växtsätt, undrar om dessa kanske borde klippas ner något

Vi har också försett oss med årsbehovet av timjan. Denna vilda timjan som växer överallt i garriguen har en maffigare doft och smak och så är det ju något särskilt med att ha plockat den själv. I år blev vi litet överraskade för mitt i alla gråa tuvor av timjan (som blommar rosa om en månad) så fanns det fullt av de små vilda påskliljorna.

De ljusrosa mandelträden har nästan blommat över, men nu blommar de något mörkare rosa mandelträden. Det finns förstås olika sorter även av mandel - visst är det gudomligt vackert?

Mat och kultur i Montpellier med omnejd

Vi har varit ett par dagar i Montpellier, dels var denna stad en vit fläck på vår karta och dels skulle vi träffa kära släktingarna N och D. De bor i Frankrike många månader om  året och att umgås så här med att kombinera sightseeing med trevliga måltider har blivit en efterlängtad årlig tradition.

Vi checkade in på anrikt hotell mitt i staden....

....och gick sedan ut för en lunch i trevligt källarvalv på en av de små charmiga gatorna.

Det kulturella målet denna dag var Musée Fabre, ett av Frankrikes bästa konstmuseum enligt guideboken.

underbara porträtt av Ghirlandaio

Det hade stora samlingar med fin konst och man hade kunnat gå här i många timmar, men efter 2 timmar var vi nöjda för denna gång och fortsatte sightseeingen utomhus. Kaffe på café, ett måste liksom en promenad i de små gränderna med fönstershopping och leende förundrades vi över en del udda inslag i gatubilden...

Jag hade läst på en av de bloggar jag följer om de roliga trompes l'oeuils som finns i staden. Trevligt nog var de finaste utmärkta på kartan. Man kan inte förstå att detta stora fönster som speglar kyrkan St Roch bara var en grå vägg före målningen. 

Det finns 6 riktiga fönster på huset - prova att se vilka!

Middagen – ja efter litet velande och letande efter restauranger som antingen inte hade öppet eller hade fullt (!) så hamnade vi av en slump på ett litet ställe där monsieur var kock och madame serverade. De var i 30-årsåldern, restaurangen hade plats för 25 gäster, köket låg helt öppet så man kunde följa kockens framfart och där åt jag en av de bättre rätter jag ätit de senaste åren, grillade pilgrimsmusslor med bräserade endiver i apelsin- och koriandersås och morotspuré – mums! De andra i sällskapet lovordade också sina rätter – så detta var en absolut pärla som vi kommer återvända till, läs mer här:  www.lalliancedesplaisirs.fr

Dagen därpå, efter frukost i solgasset på Café du Téâtre lämnade vi Montpellier för att prova vin i området runt Pic Saint Loup. Många odlare finns att besöka men vi fastande för Château de Lascaux i Vacquières. Trevligt ställe med källarvalv i sten, bra sortiment och vi åkte därifrån med sex flaskor av deras Classique Rouge gjord på Syrah, Grenache och Mourvèdre.

Varje gång vi åker hem till lilla byn så njuter vi så av de vackra vinfälten!

Det regnar in.....

Nu har det regnat sedan måndag eftermiddag.... inget duggregn precis, inte heller skyfall som försvinner lika fort som de kommer – nej, mer som en bra dusch i en jämn och strid ström – i mer än 2 dygn...

Nu märks det inomhus. I går morse upptäckte mannen en brun fläck ovanför fönstret i gästrummet och med ganska ny fasad tillika nytt innertak i gästrummet skulle här inte alls komma ljusbruna fläckar samtidigt som skyfallet brer ut sig över nejden.

När vi skulle äta frukost så ser vi en stor pöl vatten som brer ut sig under vår kamin i köket. Vid närmare efterforskning så kommer det vattnet längs skorstensröret fast på utsidan så det hamnar på golvet under kaminen. Hade det runnit på insidan hade det kommit in i kaminen. Vet inte vilket alternativ som skulle vara minst dåligt.... Kaminen står på klinkerplattor så det tål vatten, men vattnet är svartbrunt av sot och luktar – ja, typ blöt sot. Kaminen väger ett halvt ton och ingen av oss kan eller har lust att lyfta upp den för att göra rent under. Kanske litet mer vatten skulle kunna spola rent under? Jag känner inte för att prova, vad döljer sig mer under denna kamin som har stått här och jobbat i 15-20 år? Så sent som i fredags var här en kunnig person som tittade på kaminen och sa ”det där är ett bra märke, håller i evigheter”. OK, bra, den får stå kvar. Bättre med vatten på golvet än i kaminen, det hade den kanske inte klarat.

Som av en händelse så ska lilla huset få både nytt yttertak och ny skorsten om 14 dagar. Denna vattenläcka kanske bara bekräftar att det är hög tid.

Regnet, ja idag har det slutat, efter nästan 60 timmars oavbrutet regnande. Igår när vi gick runt byn kunde vi konstatera att de medeltida avrinningsanordingar i form av djupa murade kanaler som går genom byn verkligen behövdes vid långvarit regn. Under alla våra år har vi tidigare aldrig sett mer än en liten rännil på botten och oftast har det varit snustorrt i rännan.

Olika typer av franska trädgårdar

Här kommer några nästan dagsfärska bilder på olika franska trädgårdar i vår omgivning.....

En enorm magnolia så stor att hela trädet inte fick plats på ett foto

Apelsinträd, fascinerande att frukterna har klarat vinterkylan

Med skuggigt läge får man anpassa växterna

Balkong, gränd eller terrass.. undrar vad som ska växa i krukorna?

Denna parasoll har jag sett på sommaren, det är vildvinet som då skänker skugga

Ytterligare ett mimosaträd

Agave, tror jag, ansad både nertill och upptill - prydligt i denna park

Det är inte is utan glas som ligger nedanför "rabattkanten"

Om några år så....

Detta är inte ett förråd för "braatthapinnar" utan ett insektshotell modell större

I de skyddade gränderna har cyklamen trivts bra sedan oktober-november

Primula.. här längtar någon efter våren.

Man kan fascineras av att man, som Kajsa, tar vad man har och ännu mer att vissa växter inte kräver särskilt mycket i detta klimat.

Det brinner i lilla byn

På gårdagens morgonpromenad kunde på långt håll höras de utomhussirener som kallar fram ”les sapeurs-pompiers” dvs brandkårens män. Ljudet kom från grannbyn på andra sidan floden, ganska långt bort, dessutom i motvind och vi funderade en del på kraften i dessa sirener. De ska nå långt ut från byn eftersom de kallar in frivilliga styrkan.

I detta land består nämligen den regionala brandkåren av en professionell styrka (SPP) och en frivillig (SPV) och de ingår i Sécurité Civil, det vi kallar Räddningstjänsten. De frivilliga brandmännen, som samtidigt sköter ett civilt arbete eller studier, står faktiskt för 80% av den totala brandmannakåren. Den som antas måste ha fyllt 16 år, vara bofast i Frankrike, ha ett fläckfritt utdrag ur belastningsregistret samt ha fysiska samt medicinska förutsättningar för att klara utbildningen. Man blir anställd i intervaller om 5 år som förlängs så länge man klarar av de regelbundna fysiska kontrollerna. I dagens Frankrike finns det c:a 200.000 brandmän som tillhör Sapeur-Pompier Volontaire.

Ungefär 10 minuter senare hör vi när brandbilen kommer in i byn för att stanna mitt på huvudgatan. Eftersom vi då blev litet nyfikna och också ville förvissa oss om att det inte brann i något av de hus som ägs av svenskar - så gjorde vi som andra gör i en liknande situation, vi gick dit och tittade….

Detta är alltså vår huvudgata (!) och det tog en liten stund innan bussen klarade av att komma förbi. Bilisterna fick göra helt om och ta andra vägar in och ut ur byn.

man är ingen stjärnfotograf precis....skulle klättrat upp någonstans eller haft ett bättre objektiv

Branden, ja vi kunde inte avgöra om det var en skorstensbrand eller om det brann på vinden. Men husägaren stod på balkongen på första våningen och pratade med brandmännen så branden var nog inte så omfattande. Men otrevlig rök spreds och två brandmän var på taket med slangar och  spruta och två arbetade från bilen på gatan.

Det känns betryggande att trots att det saknas brandstationer i vissa småbyar och trots tiden det tar att kalla in frivilliga - så fungerar detta ändå riktigt bra. 

Vi har tidigare upplevt hur det effektivt brandsläckningsarbetet kan vara när det brinner i naturen, ett vanligt gissel på sensommaren och tidig höst. Förutom traditionella brandbilar och vattentankar utplacerade i naturen så kan man se brandsläckningsflygplan komma från olika håll för att hjälpa till med släckningen. Planen är en sorts amfibieplan som hämtar vatten ur hav eller sjöar. Det finns 26 flygplan av denna sort och alla är stationerade i södra, sydvästra Frankrike samt på Korsika.

Äntligen litet vår

Vi har lämnat Sverige för att slippa frosthala vägar och grå snöhögar vart man ser. Men för ett möte med våren fick man åka rätt långt....

Danmark, Tyskland och norra Frankrike - alla landskap bjöd på täckande snö och dessutom snö blandat med regn från ovan och med minus noll grader. Vi vet ju att våren kan vara oberäknelig, men hade kanske inte räknat med att få vänta på barmark ända till söder om Lyon. Dock hade vi planerat ett par trevliga stopp på vägen. Första var i Cochem vid Mosel. Här var vi varit flera gånger, men aldrig sett kullarna på detta sätt...

Andra stoppet gjorde vi i södra Champagne i en liten by som heter Colombey-les-deux-Eglises. Det var en för oss okänd by. Den valdes på grund av närheten till en champagneodlare vi ville besöka samt att här fanns ett trevligt Logis de France med 3 spisar och 3 grytor (vilket är Logis de France högsta omdöme och som brukar vara mer prisvärt än motsvarande hos Guide Michelin).

Väl framme i byn visar det sig att här bodde general de Gaulle större delen av sitt liv och därför fanns ett memorial till hans minne Charles de Gaulle Mémorial. Vi sparade detta besök till nästa gång och for istället till Urville för att provsmaka och köpa litet bubbel hos familjen Drappier. Utanför deras hus hade vinrankorna det kallt om fötterna...

Äntligen, efter flera långa kalla och mörka månader är vi nu i lilla huset i C. Här var det sig ganska likt... Vår lilla miniträdgård verkar ha klarat sig under vintern. Bambun hade ogräslikt vuxit runt 60 cm, hängbegonierna har frusit ner som de brukar, pelargonerna har överlevt och t.o.m börjat blomma om, citronen har skjutit ett par kraftiga skott liksom olivträdet. Fikonbusken är helt kal så här års så man vet som vanligt inte om den lever eller ej... Eftersom våra växter är planterade i krukor så är de mer känsliga om den languedocska vintern nu blir långvarigt kylig. Men vi har också med tiden lärt oss vad som oftast klarar sig och vad som alltid dör....

Här bakom byn är vinstockarna prydligt nedklippta och nu väntar de bara på värmen.....

Runt byn blommar en del mandelträd, men det är många mandelträd som ännu inte har slagit ut.

Mimosan verkar dock stå i full blom och man blir rent berusad av doften. 

På våra morgonpromenader uppåt berget har vi hittat jonquiller, små vilda minipåskliljor max 10 cm höga. De står där och lyser knallgult mitt i de gråbruna vissnade resterna av den vilda lavendeln som med sin blomning förgyller morgonpromenader längre fram på säsongen....

Vi är mycket ute och promenerar. När solen skiner är det mycket behagliga 10-12 grader utomhus. Men inomhus är det fortfarande svalt i vissa rum. Minimitemperaturen inomhus denna vinter var 3 grader och i ett hus med halvmetertjocka stenväggar tar det några dagar att får en dräglig inomhustemperatur. Elelement och golvvärme i all ära - tack och lov för den öppna spisen i köket! 

Jag hoppas kunna återkomma med fler vårtecken här från vårt härliga Languedoc!