Äntligen hade vi ett skönt vårväder och dessutom över Valborgskvällen... Då händer det emellanåt att man upplever vårens sämsta väder och att vinterkläderna kommer fram igen. Men inte i år - detta år som även vädermässigt skiljer sig.
Det officiella valborgsfirandet nära oss brukar, väldigt traditionsenligt, bestå av en enorm rishög som eldas. En rishög där både närboende och kommun dumpar eldbart material på en udde vid havet. Då hålls också ett vårtal av någon lokal och helst känd profil och den lokala kören sjunger vårvisor. Elden tänds av scouterna som kommer vandrande genom byn med fanborg och facklor och därefter grillar korv till alla hugade. De brukar vara många! Inte alls enbart släktingar till kören och scouterna utan stora delar av det lilla samhället brukar samlas nere vid havet. Det har absolut varit ett trevligt sätt att mötas och en fin start på våren (eller slutet på vintern).
Men det var förr... när firandet är, som nu, inställt två år i rad så får man ordna alternativ. För vår del blev det litet rosé på den terrass som har kvällssol. Elden tände vi i vårt stora eldfat, fast eftersom det blåste en hel del så brassade vi inte så mycket och hade vattenslangen nära till hands.
Den lokala kören bestod av oss två som gnolade tillsammans med Lunds studentsångare och Region Skåne som har lagt upp detta på nätet. Klicka på bilden och njut av skön sång och rolig text!
Sången; Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut....... Stämmer bra in i vår tid.
SvaraRaderaMin barn- och ungdomsfirande var alltid cortegen i Göteborg, följt av Liseberg, alltid vårklädd och alltid frysande i för tunna kläder.
Man får numera göra så gott man kan!
Skön söndag!
Håller med - man har frusit många valborgar!
Radera