Snacka om överlevare...

Allt började med detta:

När vi åker från lilla huset i C till Medelhavet för att bada, så kör vi igenom byn St Thibery. Där finns en ganska liten rondell och i denna rondell har man planterat en massa olika växter av blandade sorter. Det brukar vara väldigt vackert. En dag i september för ganska många år sedan så hojtar jag till och säger "titta man har gjort pappersblommor och pyntat med i rondellen". Blommorna var minst 25 cm i diameter, chockrosa och lövtunna som silkespapper. Men hallå, vadå pappersblommor? I en rondell? Ja ibland när det är något man inte känner till eller förstår i en annan typ av samhälle än ens eget - så hittar man en egen lösning. Kanske förskolebarnen hade fått gå lös på det knallrosa silkespappret? Eller borgmästaren vill få utmärkelsen "la village fleurie" så kommunstyrelsen hade klippt och klistrat.... Kul tanke - men inte så trolig....

Vi for igenom denna byn flera dagar i rad och till slut gick det upp för oss att det vi såg faktiskt var en levande växt. Helt fantastisk att se, men tyvärr omöjlig att fotografera. Rondellen är liten med konstant mycket trafik och med stoppförbud överallt. Vi sparade bilden av denna växt på näthinnan och berättade denna roliga historia för våra vänner om pappersblommorna i rondellen.  

Döm om min förvåning när jag förra året i födelsedagspresent från son och sonhustru fick en grön växt som är förvillande lik rondellblomman. Blommorna är mycket mindre, ja hela växten är mindre men ändå - det är samma... och tydligen är det en hibiskus.

Den blommade fint i några veckor, sedan åkte vi till Frankrike och inhyste växten hos sonens familj för omvårdnad fram till oktober. Men något gick snett, när vi kom hem var de rätt ledsna för det som fanns kvar av blomman var typ bara några kala stammar....Ok, lätt fånget lätt förgånget, krukan hamnade inne bakom någonstans och när den skånska vintern var annalkande så flyttades den in i orangeriet. Vi kunde nämligen konstatera när vi klippte i den - att allra längst ner vid jorden så levde dessa kala pinnar. Den fick en skvätt vatten några gånger under vintern och döm om vår förvåning när den i mars så ut så här...

Den växte till sig men blev ganska styvmoderligt behandlad fram till i juni när vi kunde konstatera att den ränt iväg och var kanske 80 cm hög. Ok, ny kruka på 10 liter, bra jord, omskolning till utomhusliv och massor av vatten. 

Plötsligt svarade den med att i juli visa upp en massa knoppar, säkert 30 små knoppar. En efter en föll de av, men tillgången var stor. Törstig var den också, slokade rejält om den inte fick en hink vatten varje dag. Väldigt länge såg den ut såhär...

Plötsligt visade en del knoppar färg och nu var det hit man gick varje morgon för att kolla om någon slagit ut. Plötsligt öppnade sig första knoppen och det var ren och skär lycka att se denna otroliga blomma.

 

                

Efter ytterligare en vecka bjuder den på 9 blommor samtidigt och eftersom det nu är litet svalare utomhus så håller blommorna länge.

Själva rosa blomman är inte riktigt lika stor som den i södra Frankrike, men jag har kunnat konstatera att det är en Hibiscus moscheutus eller Rosenhibiskus. Ett vackrare namn än det franska Hibiscus de marais rose som betyder rosa träskhibiskus, vilket i alla fall förklarar törstigheten.

På nätet kan man läsa att det är en mycket odlingsvärd och snabbväxande hibiskus. Ett buskformat litet träd som bara blir pampigare med åren. Kan odlas på balkong eller uteplats eller inomhus. Blommar sent, från augusti till oktober. Originalet tillhör malvafamiljen och kommer från USA och norra Mexico där den växer på våta platser, vid dammar i diken eller vid vattendrag. 

Det finns massor av olika fröer att köpa hos svenska leverantörer - om man blir sugen. Kanske ska jag nästa år prova en vit med lilablå mitt...?