Pensionärshajk

Ränderna går aldrig ur - om man är en zebra. Eller om man var scout som yngre och/eller ledare som förälder... och man är pensionär - så vill man fortfarande ut i naturen och leka barnsliga lekar och elda och kasta livlina. Läs mer här om hur det var senast jag och mannen i mitt liv ordnade en hajk.
Så därför är det så härligt att man bland sina vänner har likasinnade f d scouter som vill göra likadant. Vi går på hajk en helg om året. Vi bildar patruller och leker lekar och har picknicklunch eller lagar lunchmaten ute och så avslutas dagen med en trevlig middag, så mycket utomhus som möjligt. Fast vi sitter inomhus på kvällen om vädret kräver så.
Två par i gänget ordnar allt, dvs plats, övernattning, vandring lekar och helst ska hajken ha ett tema som man kan bygga allt runt omkring. 
I år är det mannen i mitt liv och jag samt ett par till som är arrangörer. På förekommen anledning provar vi detta året att korta av hajken så att vi startar 8.00 och skiljs åt till midnatt. Alltså sover vi hemma.... Hos en del av oss börjar kroppen spöka litet och det har blivit viktigt i vilken typ av säng man sover för att inte göra eländet värre. Huvudmomentet är fortfarande att vi ska vandra runt 1 mil och leka i naturen!
Så därför gör vi en dagshajk, startar med en gemensam frukost där arrangörerna drar upp riktlinjerna inför dagen. Sedan är det dags för avfärd till startstället, vi är 12 vuxna och alltså 8 som ska delas in i patruller och patrulledaren får sina instruktioner.
En av dessa är att varje patrullmedlem under dagen ska plocka på sig 25 st kottar. Vi talar inte om varför utan här gäller det att följa instruktionerna. I sinom tid kommer de få veta varför...
Väl framme vid första kontrollen efter c:a en timmes vandring blir de varse att här ska det eldas. Helt enligt konstens regler ska det späntas ved och få igång en brasa så att snöret brinner upp. Viktig del i momentet visar sig vara att ta tillvara på den vind som finns.

 När en patrull (lag) eldar så får den andra med förbundna ögon provsmaka olika rotfrukter, vilket inte alls visar sig vara särskilt lätt. Nä - och det ska det inte heller vara....

Sedan ska det kastas livlina, denna gång i motvind. Att kunna kasta en lina till en nödställd i havet eller på isen är en av de viktiga saker man som scout får träna på i olika tävlingsmoment så att det förhoppningsvis sitter i ryggraden den gång det blir allvar. Det är faktiskt svårare än man tror. 

Vi får också hämta vatten från havet i liten kåsa och fylla större hink samtidigt som man är hopbunden med en lagmedlem - här tränas samarbetsförmågan. Att placera planeterna i rätt ordning från solen är bara allmänbildning. Lättare när man kan en ramsa "mamma vattnar jorden medan jag sätt ut nya plantor". Att sedan gå 40 meter rakt fram med förbundna ögon visar sig vara supersvårt - och superroligt för de som tittar på.  Antalet meter klarar flera - men att gå rakt.... Väl tillbaka till startpunkten skall kottarna kastas i hink och det ska också lösas ett quiz.
Kul resultat att det endast skiljde ett par poäng mellan lagen - då har alla kämpat väl!