Vårt franska vardagsliv

När vi köpte lilla huset i C så arbetade jag och mannen i mitt liv alldeles för mycket. Vi behövde ett ställa att koppla av på utan en massa vardagsmåsten. Då var lilla huset i C ett semesterhus. Vi hade ofta gäster, de flesta hitresta och så kom sönerna och de hade med sig sina vänner och flickvänner. 

Sedan vi gått i pension så är vårt semesterhus även vårt andra hem, med allt vad den franska vardagen erbjuder. Vi är här oftast 4-5 veckor i taget och vi har fortfarande ganska mycket gäster, men numera består de lika mycket av hitresta vänner och släktingar som av nya svenska vänner som flyttat hit ner eller gör som vi, delar sitt liv mellan Sverige och Frankrike. 

Vi är ofta och gärna ute i naturen! Här är det lätt att hitta fina promenadvägar och vill man bara gå rakt ut i naturen, bland vildsvin och örnar, så är det lika enkelt. När vi kommer i februari/mars som i år så letar vi febrilt efter vårtecken och blir snabbt glada. Även om vädret i år har varit kallt och regnigt så erbjuder naturen på så mycket fint och så mycket tidigare än i Sverige. Blommande mandelträd och små vilda påskliljor, bara 10 cm höga samt det som också finns i Sverige, svalört i alla diken och slånbärsbuskar nästan överallt.

Otrolig blom på mandelträden i år.

Myrstack med flera ingångar...

Detta trodde vi absolut var en fänkål, vilket det finns gott om i markerna, men denna var helt utan lakritsdoft så vi låter den stå kvar.

Denne fransman brukar sälja salladsplantor för utplantering, 15 stycken för 2 euro, Tidigare år har det inte passat oss - men i år köper vi ett gäng för att ta hem och plantera. 

Varje måndag morgon studerar vi franska i grannbyn. Läraren Nelly är utbildad just för utländska elever och håller många olika typer av kurser. Vi går på en konversationskurs på relativt låg nivå. Det som är bra är att vi talar om för läraren när vi är på väg och vilka veckor vi stannar och så tussar hon ihop oss med andra som också är på plats just då. Man betalar med ett smart system med klippkort, vilket passar oss superbra eftersom vi inte kan gå varje vecka. Vi har jättetrevligt varje gång och lär oss nya saker samtidigt som vi träffar trevliga likasinnade.

Vi har några släktingar här nere, ett par är bofasta, ett par delar sitt liv mellan Sverige, England och Frankrike och ett par hoppar fram och tillbaka som vi. I söndags gjorde vi som fransmännen brukar göra, man går på restaurang med familjen och äter gott och länge. Nu var vi med svägerska och svåger på en trevlig familjeägd restaurang vid havet, L'Harmonie i Serignan. Vi hade så mycket att prata om så vi glömde fotografera maten, men dessa aptitretande målningar får representera alla godsaker vi fick i oss.

Vi gör ett och annat stadsbesök också, Beziers är vår närmaste större stad. Dit åker vi ibland för att få litet stadsluft och göra en del shopping. Det är inte ovanligt med cyklande poliser där och vi har också sett poliser på Segway.
Överhuvudtaget syns verkligen polis/militär i detta landet nu för tiden. Samma dag i Beziers såg vi säkert 10 militärer i kamoflageuniformer med skottsäkra västar och automatvapen färdiga att skjuta med. De patrullerade genom staden med 20 meters avstånd från varandra.
På väg från stranden  såg vi i Marseillan hur fyra poliser hjälpte varandra att spänna på skottsäkra västar. Läste sedan i tidningen att de tagit tre terrorister den dagen, varav en bodde i Marseillan.
Vet inte om jag ska gilla det eller inte.... det är ju bra att de finns och också syns - kanske avskräcker de någon.

Medelhavet ligger inte långt bort och vi är gärna vid havet även vid denna årstid. Folktomt och minst lika vackert som på sommaren. Det finns en asfalterad promenad- och cykelväg precis innanför klitterna och den är säkert tre mil. Bra när man tröttnat på att få sand i skorna...

Annars gillar vi mer naturen som är en bit in från havet. Böljande kullar och vinodlingar så långt ögat når. Så här i februari/mars är många av vinfälten täckta av vita skyar av vild ruccola. Bladen är minismå och inte värda att plocka till lunchsalladen men vackert för ögat är det!

Nu går våra franska dagar mot sitt slut för denna gång. Vi ska bila långsamt norröver och hoppas få se fler vårtecken är när vi for ner för 5 veckor sedan.