Gamla året och nya året

Den sista veckan på det gamla året är, precis som vanligt, himla intensiv och litet galen! Vi är en familj som för tillfället består av 12 personer, så många har vi aldrig tidigare varit. En i den äldre generationen finns kvar och tack vare alla småtroll, numera fem stycken under 10 år, så är vi fler än någonsin. Vår vana trogen är vi alla tillsammans under samma tak i fem dagar. Det är precis som det brukar - vi samlas och vi äter och bor tillsammans alla helgdagarna och de startar på skånskt sätt redan på lillejulafton och slutar först på tredjedag jul. Det vill säga först är vi 12 personer under ett tak från lillejulafton till och med annandagens frukost och sedan flyttar vi oss allihop tre mil norröver och är tolv personer under vårt tak annandagen och tredjedag jul. Äldste sonen med familj har tagit över merparten av firandet, det känns rätt i tiden att jag (som är en julfreak) släpper fram nästa generation. De behöver skapa sina egna traditioner. Nästa år är det nog dags för den yngre sonen och hans familj. Bägge sönerna har hus som är större än vårt, så det finns klara fördelar även med de praktiska aspekterna...

Självklart bidrar vi på olika sätt, gammelmormors sillsallad och farfars köttbullar är måsten, liksom den fantastiska julskinkan köpt hos Jonas. Den stora gäddan som ena sonen egenhändigt dragit upp hos sin svärfar blir en fantastisk gäddpaté. Kräftorna är i år en nymodighet på vårt julbord, men högt älskade av alla, inte minst småbarnen. En kommer med flaskor och en annan bakar. Någon är jultomte....

Tomten är den "gamla vanliga". Kul för de minsta barnen som ännu inte avslöjat hans identitet. Tack till de stora barnen som kan bevara en hemlighet!

Ett av småtrollen får sin första klocka av tomten - vilken lycka! Han kan nästan inte somna när det är dags, utan behöver titta på klockan med jämna mellanrum.

Ja, så är det dags för alla att komma till oss. Så här ser det ut när 5 av familjen fortfarande inte hade kommit....Men röran hör till och alla (nästan) har sitt eget krypin.

Årets julgran är en doftande rödgran och har de fina grova barren som vi gillar. Men den ser litet konstig ut och de undre grenarna breder inte ut sig som vi trott. Den är helt enkelt för smal eller rätt ord är kanske jämntjock....

På måndagen har det mesta återgått i vanliga banor och det har absolut sin charm det med :).
Yngste sonen med familj bilar hem till storstaden genom regn och snöslask på årets mest trafikerade dag, men de är vana bilförare och tar det lugnt.
Jag och mannen i mitt liv börjar planera nyårsaftonens fest. Det är inte så jättemycket att planera, det har varit the same procedure as every year de senaste 20 åren. Så gästerna kommer med förrätt (färsk hummer med aiolo) och efterrätt (crêpes Suzette) och så fixar värdparet drinktilltugg och varmrätt och så delar vi på kostnaderna. I år blir det löjrom med citroncremefraiche på smördegskuddar och ceviche till drinkchampagnen samt rådjursfilé med portvinssås och svart trumpetsvamp till varmrätt.
Chablis, Gidondas och Beerenauslese att dricka - är det nyår så är det!
Bordet dukas i vitt och silver, nejlikorna à la Nobelfesten syns inte... nähänä - de var inte tillräckligt många inser jag.

Till tolvslaget är det mousserande och så ska man knapra i sig en äppelbit och hålla i en guldpeng samtidigt. Allt för att befrämja hälsan och plånboken. Sedan är det fyrverkerier utanför huset - grannarna, inte vi. Ingen har hund så det fungerar.

Dagen därpå är man litet seg. Att komma i säng kl 03.00 är man inte så van vid nu för tiden. Så är det Tour de Ski och Ivanhoe och litet rester till middag - men före det en skön promenad i den skånska gråvintern. Havet är lika spegelblankt som ån - allt verkar vila.

Och så var det 2016 och allt vad det innebär med ett nytt år. Jag hoppas att det blir ett bättre år i många avseenden. Några saker går att kanske förutse, både i vårt liv och i världen. Annat vet vi inget om, tack och lov. Inte heller vet vi hur det blir när och om något verkligen händer, både stort som smått, både nära och avlägset.

Jag har engagerat mig som volontär i Röda Korset, ska dels vara på språkcafé för att prata svenska med de som behöver träna språket och också vara delaktig med att aktivera en grupp kvinnor som väntar på besked om asyl och fram till dess inte får börja på SFI. Det ska bli spännande och jag ser fram emot fascinerande möten med andra kulturer.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!