Istanbul - en drömstad

Det har varit mycket skriverier om flygande den senaste tiden. Häromveckan vägrade Ryan Air flyga på Frankrike för att flygledarna strejkar. Jag har också vägrat att flyga under delar av mitt liv...

De senaste 25 åren har jag inte flugit mer än max 15 gånger.  Jag gillar inte att flyga och har fått konstaterat att jag har en fobi mot att falla. "Har du blivit tappad som barn" frågade den första terapeuten som jag konsulterade. Jo kanske, eller jag vet att jag har trillat utför en lång svängd trappa som litet barn - då helt utan skador.... kanske har något dunkelt minne omvandlat den händelsen till en fobi mot flygresor, bergochdalbanor och nöjen (?) liknande fritt fall....

Det var nu inte detta jag skulle skriva om utan att jag faktiskt lyckades bemästra flygrädslan (tack vare en KBT-terapeut) och lyckades komma till min drömstad Istanbul.

Mannen i mitt liv kom hem en dag och berättade att höstens årliga tredagarsresa med jobbet detta år skulle gå till Istanbul och att respektive fick följa med. Jag som bara tidigare drömt om att ta mig till Bosporens pärla med superdyra Orientexpressen från Paris - fick nu en reell möjlighet att besöka drömstaden.

Vi flög ut från ett grått Köpenhamn en oktoberdag för några år sedan. Vi hamnade i ett solvarmt härligt myller av öst och väst och hur denna stad än ska beskrivas så blir det ofta med klichéer. Men vilka härliga klichéer!

Istanbul har en färgrik historia, staden grundades av grekerna på 600-talet f.Kr (Byzantion) och blev senare huvudstad i Romarriket (Konstantinopel) och därefter i Bysantinska riket (Östrom). I mitten av 1400-talet blev staden Osmanska rikets huvudstad. Genom historien har staden anfallits av hunner, goter, perser, nomader från norr, araber, furstar från Kiev, korsriddare och venetianare.... Det är inte konstigt att man upplever denna tjusiga stad som en historisk och religiös smältdegel.

Som turist i Istanbul med två hela och två halva dagar till sitt förfogande så hinner man inte uppleva så mycket. Men tack vare att vi medföljande fick tillgång till guide med buss (när de som skulle jobba gjorde det) så hann vi ändå ganska mycket dessa dagar. 

Vi började med att besöka Top Kapi. Det var från mitten av 1400-talet till mitten av 1800-talet sultanernas residens och det osmanska rikets administrativa centrum. Palatset fungerade som en stad i staden med 4000 invånare och med egen moské, sjukhus och myntverk. Idag är det ett museum men tyvärr fick man inte ta några fotografier inomhus.

Fantastiskt blåvitt kakel vid ingången till haremet 

Kyrkan Hagia Sofia, byggd av kejsare Justinianus på 500-talet, då den största och viktigaste kyrkan i världen och en central helgedom för de ortodoxa kyrkorna. Under det muslimska styret gjordes den om till moské och idag är den ett museum. Fortfarande omnämns Hagia Sofia som ett av arkitekturhistoriens vackraste byggnader. Här finns så mycket att se, vackra mosaiker bland annat - men också ett "vikingaklotter" - på en av balustraderna ser man inristat med runskrift vikinganamnet "Halfdan".

Hagia Sofia

Teförsäljare med samovar på ryggen

Detaljer av mosaiker i Hagia Sofia  

Blå moskén har fått sitt smeknamn för den är klädd i blåttvitt kakel, det officiella namnet är Sultan Ahmedmoskén. Den byggdes i början av 1600-talet och lär vara inspirerad av Hagia Sofia. Takkupolerna är fantastiska, min kamera räckte inte till för att ta ett rättvisande foto av de blåvita kakelplattorna.

 Egyptiska kryddbasaren

Taket i stora basaren - man kände sig litet hemma med allt blågult... 

En av alla gångarna i Kapali Carsi (den stora basaren). Där finns 4000 butiker på 8 km gångar - den gör skäl för namnet. .. och ja - den upplevs som väldigt turistisk och ja - försäljarna försöker locka in en att titta just på deras varor och ja - man måste pruta och - ja det var otroligt häftigt!!

Ett av de otaliga containerfartyg som passerar genom Bosporen. Fascinerande fakta är att trafiken är så tät att man reglerar den med att enkelrikta trafiken olika delar av dygnet.

Gammalt möter nytt

Detta vackra hus hade gjort sig bra bredvid societetshuset i Marstrand.
Det finns ganska många träpalats som detta, 
många av husen är målade i fina pastellfärger.

Enligt guiden är detta Istanbuls äldsta trähus

Efter dessa dagar och en lyckad flygresa hem så längtar jag ofta tillbaka till Istanbul. Absolut måste jag någon gång ta mig i kragen och flyga dit igen. Sa jag att maten är otroligt god? Sa jag att människorna är så vänliga?  Güle güle!  /  På återseende!