torsdag 13 mars 2014

Öar, akvareller och sillar

När man i vuxen ålder hittar nya vänner så ska man känna sig båda glad och tacksam. Glad för att det är roligt att göra nya bekantskaper och tacksam för att det finns andra därute som tycker likadant. 
I vår lilla by i Languedoc bor det cirka 600 personer. Här ägs just nu 7 hus av svenskar och ingen av oss har lockat dit någon av de andra. Vi har vi lärt känna S och E litet mer och numera umgås vi en del utanför Frankrike - vilket betyder att vi träffas även när vi är i Sverige.
I helgen var det dags för en utflykt tillsammans till Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn och sedan lunch på ett trevligt ställe på Klädesholmen och med det passande namnet Salt och Sill. 

Visst är Sverige fantastiskt! Och Bohuslän i synnerhet! Det tycker i alla fall både jag och mannen i mitt liv, vi som båda har tillbringat vår barndoms somrar på västkusten och njutit av de släta hällarna och det fantastiska vattnet.

      Museet ligger fint bland granitklipporna
Akvarellmuseet är en ny bekantskap liksom den 
retrospektiva utställningen med Olli Lyytikäinen. En i mina ögon ganska spretig produktion med allt från telefonklotter i blyerts via humoristiska Kalle Ankabilder och ganska murriga pasteller till en och annan fin akvarell. Jag tycker att det är roligt och berikande att se nytt och sådant man inte förstår - inte bara se det kända och begripliga. Vi köper ett årskort för hit vill vi fler gånger - till sommaren är det Lars Lerin som visar sina verk.
             Detalj från "Flyende Hamlet"
Även Klädesholmen är obruten mark för oss. Att här finns sillindustri, det vet vi men inte så mycket mer... Tack för turistinformationen som berättar att här har man bott sedan urminnes tider men från slutet av 1500-talet är ön välkänd som ett fiskeläge. Den stora sillperioden under andra halvan av 1700-talet var öns storhetstid. Här bodde då ungefär 1000 personer och man fångade runt 250 000 ton sill per år vilket är lika mycket som hela svenska fiskeflottan fiskade på 1960-talet. I början av förra seklet började man krydda sill och ansjovis och på 50-talet fanns det, förutom öns 150 yrkesfiskare, inte mindre än 25 konservfabriker på ön. Man gjorde inte bara sillinläggningar utan också sardiner, makrill, räkor, kaviar och fiskbullar. Idag har de tre kvarvarande konservfabrikerna gått samman och mer än hälften av all matjessill kommer idag från Klädesholmen. 
Vi ser några förfallna byggnader som har tillhört de nedlagda konservfabrikerna och man undrar verkligen hur det såg ut för 50 år sedan med alla dessa fiskebåtar och 25 fiskindustrier, undrar hur det luktade? Igen skulle jag vilja använda en tidsmaskin och förflytta mig bakåt i tiden....
Fransk stavning på en av båtarna - ganska tjusigt!
Här på Klädesholmen ligger husen tätt, de tidigaste bebyggda områdena kännetecknas av "variation, oregelbundenhet och trängsel". Hus från senare tid är välhållna i vitmålat trä med vitmålad snickarglädje och vitmålade staket. Jag funderar litet på färgkvaliteter och hur ofta man målar om sitt hus och vilken sorts färg som står emot dessa saltvattensbemängda havsvindar.




      Fiskebodarna är inte vita...

Nät på tork

Hummertinor
Här är båten skyddad och är samtidigt alltid redo för en tur.
       
                                                                                       

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar