Crowdfarming eller hur man blir odlare i Spanien

Numera köper jag spanskodlade frukter i säsong... dvs vi beställer direkt från odlaren och det levereras till vår ytterdörr. Det låter både dyrt och som om det belastar miljön med hemleverans, men det är precis tvärt om. 

Det kallas "crowdfarming" vilket är en odlingskedja från bonden direkt till konsumenten. Inga återförsäljare, inga mellanhänder. Verkligen ett bra sätt att handla sådant som inte kan odlas på våra nordliga breddgrader. 

Detta startades av två spanska bröder som ärvde sin farfars apelsinodling utanför Valencia. De hade svårt att få lönsamhet på grund av de låga producentpriserna. Istället startade de ett koncept där kunden adopterar ett eller flera apelsinträd med rätt till skörden. Detta innebär att de bara odlar de produkter som ska skördas. Småskalig produktion, utan gifter, ingen frukt är vaxad och med all tänkbar hänsyn tagen till naturen och kommande generationer. 

Man plockar bara den beställda mängden, i det optimala mognadsstadiet och inget lagras i kylrum utan packas och skickas norröver samma dag. Eftersom man bara odlar och skördar den beställda mängden så är matsvinnet mycket lågt. Alla transporter packas i pappkartonger, beställningar samlas ihop tillsammans i en fullastad lastbil som körs så miljövänligt som möjligt. 

En av apelsinplantagerna som ingår i projektet har ungefär 21.000 träd. Hälften av dem är unga nyplanterade träd och för varje ungt nyplanterat träd finns en "gudfar", vilket innebär att de som har adopterat ett träd får av den reserverade skörden redan från början. Med detta koncept blir konsumenten en sorts jordbrukare som betalar underhållet av trädet, vet varifrån det kommer, vem som har odlat, under vilka förhållanden och exakt när det skördades. Blir skörden försenad på grund av dåligt väder så blir konsumenten informerad. 

Crowdfarming startades för 2 år sedan, idag levererar 125 odlare till Sverige! Man säljer citrusfrukter av olika slag, avokado, ost, ris, mandlar, fårprodukter, saffran, pumpa, nötter, kaffe, pasta, honung och olivolja. Det tillkommer nya odlare och nya produkter hela tiden.

När det finns ett överskott av grödor kan man beställa enstaka lådor och det är vad jag hittills har gjort. Senaste två månaderna har vi provat granatäpplen, mango, avokado och clementiner. Allt har smakat bättre än det jag har kunna köpa i den svenska mataffären! Allt har vi kunnat äta precis lagom moget och allt plockades en vecka tidigare!  Det finns inga mellanhänder och att veta vem som odlat har ett stort värde. Några lådor har innehållit mer än vad jag och mannen i mitt liv äter på 2-3 veckor och då har vi delat lådan med vänner. Clementinerna som kom igår kväll var saftiga, söta och skinnet var tunt - långt från de ganska sura och svårtuggade som jag köpte förra veckan på min mataffär.  

Fotot kommer från Crowdfarmings hemsida,
men min låda såg precis ut såhär!

Nästa leverans kommer om två veckor, då får vi 10 kg apelsiner som vi ska dela med kompisar. Eftersom jag vet att de är giftfritt odlade kommer jag kunna göra en apelsinmarmelad där man också använder skalen. 

Ytterligare en leverans av avokado är beställd men den levereras först i mitten av januari. Detta är verkligen en sak att tänka på för oss i Sverige - vi som i princip kan köpa vad vi vill när vi vill. Men egentligen ska vi ju bara handla frukt och grönt i säsong, om vi vill vara rädda och värna om vår natur.  Mango och granatäpplen från Europa mognar i september-oktober, apelsiner och avokado är bäst i januari-april. Så inga jordgubbar och sparris till nyår!

Om jag adopterar en ko eller en get eller ett träd så får jag ett foto av djuret eller trädet. Man förbinder sig inte mer än en säsong i taget och jag kan se att många odlare redan har fått vårens skörd bortadopterad och då får man vänta till nästa säsong. 

Totalt sett verkar en adoption kostar litet mindre än en enstaka låda. Man får en större mängd av skörden och fördelar transporten till Sverige över en period som passar. Eftersom man kan välja flera frakttillfällen så tillkommer fraktkostnaden per låda/köp. Köpen man bara enstaka lådor så ingår frakt i priset. Mina lådor med avokado, mango och clementiner har kostat, inklusive frakt, ca 300-400 för en låda på ca 5 kg innehåll. När mataffären har specialpris är det såklart billigare än detta - men alla de andra fördelarna väger klart tyngre.

Har ni hört talas om Mme Laissac?

Det är roligt att höra talas om duktiga kvinnor som fungerar som förebilder för andra kvinnor.  

Häromdagen berättade en av mina tjejvänner om en fransk kvinnlig borgmästare, verksam i första halvan av 1900-talet i den lilla franska byn Saint-Nazaire-de-Ladarez. 

Kvinnan hette Madeleine Laissac och föddes 1900 i Béziers, den närmaste stora staden till lilla huset i C. Som många andra kvinnor på den tiden, som skulle välja yrke, så valde hon att utbilda sig till lärare. Hon tog sin examen i Montpellier 1920 och fick ett vikariat i Saint-Nazaire-de-Ladarez.  Hon var den lilla byn trogen hela sitt yrkesverksamma liv, först som lärare och sedan som skolchef. Hon träffade sin man Paul, vinodlare, och de gifte sig 1922. Hon blev politiskt aktiv från 1925, under 30-talet var hon politisk aktivist i Biterois och fick smeknamnet "röda jungfrun" bland annat för att hon alltid bar en röd klänning på kongresserna. Hon startade en socialistisk sektion för ungdomarna i byn  och kandiderade till fackföreningsrådet. Som socialist var hon långt till vänster och förlorade ett val 1939 då hon representerade kommunistpartiet. Under andra världskriget engagerade hon sig i motståndsrörelsen och gick med i le maquis i Laurens. 

Maquis eller garrigue är den låga städsegröna vegetationen som täcker bergen i vår del av Frankrike. Den fick alltså ge namn till den del av franska motståndsrörelsen som bildades efter tyskarnas invasion av landet.

Madeleine gick därefter in i l'Armée secrète (hemliga armén) och då som ansvarig för sektionen i Murviel. 

Vid befrielsen blev hon chef för det socialistiska partiet SFIO i Hérault som ett resultat av sitt starka engagemang som aktivist, i fackföreningen och i motståndsrörelsen och där hon drev krav på rösträtt för kvinnor. Hon var också medlem av Nationalförsamlingen under några år. 

Men det var om Mme Laissac som borgmästare som jag börja att skriva om. Hon blev borgmästare i sin by 1947 och blev kontinuerligt omvald fram till sin död 1971. Under hennes ledning renoverades byn, gatorna cementerades, dricksvatten och avlopp byggdes in till husen och byn var en av de första i departementet som hade ett eget avloppsreningsverk. Hon lät bygga en kommunal idrottsplats, var noga med skolomsorgen och införde läger för skolbarnen på fritiden. Som ingift med en vingårdsägare valdes hon som president för byns odlare och var aktiv i förvaltningen av vinområdet Saint Chinion.

I år valde den lilla byn återigen en kvinnlig borgmästare, Madame la maire, som naturligtvis har Madeleine Laissac som sin förebild. Den nya kommunstyrelsen består av 5 män och 6 kvinnor varav en är svenska. Tack till dig O för att jag fick tipset att läsa mer om Mme Laissac.

Besök av vänner och kan man baka kakor i carporten?

Det var ett tag sedan vi var i Frankrike och det var ett tag sedan vi träffade de vänner som vi brukar träffa när vi är i Frankrike. En del är bofasta men några är flyttfåglar och som vi flänger de fram och tillbaka mellan länderna flera gånger varje år.

I år har vi faktiskt kunnat träffa tre av dessa familjer - trots att vi hållit oss hemma i Skåne hela året. 

Första mötet blev en sommarlunch - utomhus såklart och med den värmen vi hade så var det absolut påkallat att sitta i skuggan. Det blev en riktigt fransk lunch, inte minst beroende på att den startade vid klockan 12 och slutade runt 16.30. Men då hann vi med tre rätter och kaffe och en himla massa trevliga samtal!

Uterummets stora matbord fick flytta utomhus till terrassen i skuggan.

Andra mötet var en lördag förmiddag i månadsskiftet september/oktober, våra vänner hade varit i Languedoc och nu på väg från dansk övernattning till hemmet på västkusten och de bilade alltså förbi oss. De hade med sig våra favoritoliver och litet annat smått och gott från landet Gosen. Då dukade vi upp en frukost nr två men eftersom det var litet osäkert höstväder så dukade vi för säkerhets skull i carporten. Där blev vi sittandes och pratandes ett par timmar, även denna gång så himla kul att ses efter mer än ett år.

Tredje mötet var bara häromveckan, ett par från franska grannbyn passerade på väg söderöver. Nu blev det en enkel lunchsmörgås i carporten men eftersom det hällregnade och kändes litet ruggigt så hade vi gjort en värmande brasa i vårt eldfat. Det håller faktiskt fukt och rugg borta och så är det ju så himla härligt!

Nu hoppas vi att få träffa andra franska vänner, ett par som har pratat om att de ska ta sig till Sverige före jul. Kanske att det inte fungerar med tanke på de stränga restriktionerna i Frankrike, men vi hoppas. Vi har inte setts de senaste 12 månaderna och de skulle ta hem ett par saker som blivit kvar i lilla huset i C. Men går det inte, så får vi ses en annan gång...

Häromdagen pratade vi i telefonen med stockholmsvänner som gärna ville ta sig till Skåne över julen, fast bara om restriktionerna tillåter det så klart. Jag bjöd in dem på glögg med matiga tillbehör - i vår carport! Kanske måste vi göra en mer permanent sittplats i carporten...

Ett av barnbarnen undrade om deras traditionella julkaksbakhelg hos oss kunde bli av i år eller inte. Vi har tillverkat småkakor och pepparkakshus de senaste åren, men nu kommer restriktionerna säga stopp. Jättetråkigt men det kommer fler år. Fast som f.d. scoutledare vet jag att vi på en hajk i februari gjorde semlor till mellis och vi bakade bullarna i en portabel och hemmabyggd ugn. Men i carporten? Man vill kanske inte ens göra upp en riktig eld i ett villaområde. Vi får nog spara bakandet till nästa år och nöja oss med pepparkakor och glögg.