Snacka om överlevare...

Allt började med detta:

När vi åker från lilla huset i C till Medelhavet för att bada, så kör vi igenom byn St Thibery. Där finns en ganska liten rondell och i denna rondell har man planterat en massa olika växter av blandade sorter. Det brukar vara väldigt vackert. En dag i september för ganska många år sedan så hojtar jag till och säger "titta man har gjort pappersblommor och pyntat med i rondellen". Blommorna var minst 25 cm i diameter, chockrosa och lövtunna som silkespapper. Men hallå, vadå pappersblommor? I en rondell? Ja ibland när det är något man inte känner till eller förstår i en annan typ av samhälle än ens eget - så hittar man en egen lösning. Kanske förskolebarnen hade fått gå lös på det knallrosa silkespappret? Eller borgmästaren vill få utmärkelsen "la village fleurie" så kommunstyrelsen hade klippt och klistrat.... Kul tanke - men inte så trolig....

Vi for igenom denna byn flera dagar i rad och till slut gick det upp för oss att det vi såg faktiskt var en levande växt. Helt fantastisk att se, men tyvärr omöjlig att fotografera. Rondellen är liten med konstant mycket trafik och med stoppförbud överallt. Vi sparade bilden av denna växt på näthinnan och berättade denna roliga historia för våra vänner om pappersblommorna i rondellen.  

Döm om min förvåning när jag förra året i födelsedagspresent från son och sonhustru fick en grön växt som är förvillande lik rondellblomman. Blommorna är mycket mindre, ja hela växten är mindre men ändå - det är samma... och tydligen är det en hibiskus.

Den blommade fint i några veckor, sedan åkte vi till Frankrike och inhyste växten hos sonens familj för omvårdnad fram till oktober. Men något gick snett, när vi kom hem var de rätt ledsna för det som fanns kvar av blomman var typ bara några kala stammar....Ok, lätt fånget lätt förgånget, krukan hamnade inne bakom någonstans och när den skånska vintern var annalkande så flyttades den in i orangeriet. Vi kunde nämligen konstatera när vi klippte i den - att allra längst ner vid jorden så levde dessa kala pinnar. Den fick en skvätt vatten några gånger under vintern och döm om vår förvåning när den i mars så ut så här...

Den växte till sig men blev ganska styvmoderligt behandlad fram till i juni när vi kunde konstatera att den ränt iväg och var kanske 80 cm hög. Ok, ny kruka på 10 liter, bra jord, omskolning till utomhusliv och massor av vatten. 

Plötsligt svarade den med att i juli visa upp en massa knoppar, säkert 30 små knoppar. En efter en föll de av, men tillgången var stor. Törstig var den också, slokade rejält om den inte fick en hink vatten varje dag. Väldigt länge såg den ut såhär...

Plötsligt visade en del knoppar färg och nu var det hit man gick varje morgon för att kolla om någon slagit ut. Plötsligt öppnade sig första knoppen och det var ren och skär lycka att se denna otroliga blomma.

 

                

Efter ytterligare en vecka bjuder den på 9 blommor samtidigt och eftersom det nu är litet svalare utomhus så håller blommorna länge.

Själva rosa blomman är inte riktigt lika stor som den i södra Frankrike, men jag har kunnat konstatera att det är en Hibiscus moscheutus eller Rosenhibiskus. Ett vackrare namn än det franska Hibiscus de marais rose som betyder rosa träskhibiskus, vilket i alla fall förklarar törstigheten.

På nätet kan man läsa att det är en mycket odlingsvärd och snabbväxande hibiskus. Ett buskformat litet träd som bara blir pampigare med åren. Kan odlas på balkong eller uteplats eller inomhus. Blommar sent, från augusti till oktober. Originalet tillhör malvafamiljen och kommer från USA och norra Mexico där den växer på våta platser, vid dammar i diken eller vid vattendrag. 

Det finns massor av olika fröer att köpa hos svenska leverantörer - om man blir sugen. Kanske ska jag nästa år prova en vit med lilablå mitt...?

Utflykt österut till konst i bokskog

Veckans utflykt går till Wanås Slott i nordöstra Skåne. Anor från 1400-talet men idag ett slott med ett modernt jordbruk och en vida berömd skulpturpark.

Slottet från entrésidan

Här hotell- och restaurangverksamhet

Gården har mjölkkor i en mycket modern och ekologisk anläggning. Wanås är norra Europas största producent av ekologiska mjölkprodukter! Kossorna går ute stor del av året (Skåne ni vet...) men på vintermånaderna går de helt fritt inomhus. När man kyler mjölken från 38 grader till 2 grader inför mejeritransporten så skapas överskottsvärme som ombildas till energi med hjälp av värmeväxlare och som sedan används för uppvärmning av kostallarna. Här visar konstnären Tue Greenfort sitt konstverk Milk Heat utanför kostallarna och som tydliggör komjölkens värme. Elementet är verkligen varmt!

Sopplunch med bröd och chips, trevligt, gott och utomhus!

Nu så är det dags för konsten!

Man kan välja en liten slinga på 1,5 km runt slottsdammen eller en större slinga på drygt 3 km i utkanten av hela slottsskogen. Vi tar den längre slingan och möts först av allt av Yoko Onos önsketräd. År 2011 donerade hon 14 äppelträd med instruktionen "skriv din önskan och häng den i ett träd". Hon inspirerades av den japanska traditionen att utanför templet skriva en bön som man sedan hängde upp.  Alla nedskrivna önskningar sparas och skickas till monumentet "Imagine Peace Tower" på Island där de förvaras med önskningar från samtliga önsketräd. Platsen skapades 2007 och det lyser konstant en ljuspelare vid monumentet från John Lennons födelsedag 9/10 till hans dödsdag 8/12.

En solig oas även när det är mulet.

        

Balansbollar många meter upp i träden - det gäller att höja blicken!

Snapphaneeken från 1400-talet - inget konstverk, 

den är över 600 år gammal och bär på en ruggig historia!

Dessa stubbar är gjutna i betong, det finns 12 stycken olika och ska föreställa almstubbar. Den amerikanske konstnären inspirerades av den då pågående almsjukan i Sverige. Almen är också USAs nationalträd...  

     

Dags för lek - skulle finnas på fler ställen!

En gräspyramid med gångar i kors lagom stora att gå igenom. 

Vackert och stillsamt.

På tork - gammaldags överlakan med spetsar och monogram.

Ser ni vildsvinet framifrån?

Det är mycket humor i många av konstverken!

Vackert slott från parksidan. Vi försökte hitta alla konstverk, det är fler än 70 i den permanenta utställningen, men vi missade nog ett tiotal trots allt. Jag har bara lagt in bilder på 9 stycken... Åk dit om du har möjlighet, det är verkligen en upplevelse!

Höst - här eller där?

Mitten av september - ja normala år brukar vi vara i Frankrike nu. För oss är september den bästa tiden i södra Frankrike. Det är fortfarande sommartemperaturer på dagtid. Solen är lagom varm att vara i, liksom havet. Natten blir sval och likaså sovrummen. Av turisthorderna syns inget och stranden är som om den bara var vår. Fotot är från september 2019. 

September är fin i Skåne också, fast vi är litet ovana... 

Jag blir överraskad av att mina engelska rosor blommar en gång till. Här ett bra sätt att njuta inomhus av rosor som har tunga och kanske trötta huvuden.

Jag blir också överraskad av alla småfåglar, särskilt blåmesarna som hänger och klänger vilt i buskar och perenner och mumsar småkryp.

Koltrasten gillar fikon, plommon och druvor lika mycket som vi gör och det gäller att komma ihåg att det är ok eftersom vi vill att han ska sjunga för oss igen om några månader. Men det är litet trist att hitta stora mogna plommon eller fikon och så har någon varit där och hackat och ätit stora bitar av frukten. 

Normala (!) år ser vi ju inte detta. Vi har varit glada om vi har hunnit skörda några frukter innan vi drar söderöver och har därför inte brytt oss så mycket om resten av skörden. Ett år hade vi dock med oss 50 kanonfina litet omogna Aromaäpplen som vi njöt av under flera veckor i Frankrike. 

Det enda vi har tagit vara på är druvorna som växer under ett utskjutande tak mellan hus och orangeri. Vi täcker våra staketdruvor med nät och fina och varma höstar har vi kunnat skörda många kilo i oktober när vi kommit hem igen. Druvsaft till dagens smoothie är både nyttigt och gott! 

Men visst är det skillnader på hösten här och hösten där! Vilken höst är då bäst? Som vanligt vill man ha litet av varje, kunna plocka russinen ur kakan. 

Höstmörkret är faktiskt lika svart var man än är. Här sitter vi i orangeriet med massor av tända ljus, där sitter vi på takterrassen i ljuset av kyrktornets fasadbelysning och några stormlyktor.

                 

Blommorna på höstkanten skiljer sig en del när man jämför här och där. Dessa hyacinter kunde man köpa i Arles i september förra året. Solrosen är från Skåne nu i september men såvitt jag kommer ihåg så blir alla solrosfält i Frankrike bruna långt tidigare, vilket såklart beror på värmen, men det är ändå skillnad. En vanlig syn på marknaderna under hösten är penséerna. Då är det en utplanteringsblomma under senhöst och vinter - visst är det kul med skillnader!

Hösten är skördetid både här och där. Vindruvor till exempel... de gröna druvorna skördas redan i augusti och helst på natten så de är svala och inte börjar jäsa på en gång när de kommer in i caven. De blå druvorna skördas under hela september. Druvsorten och vädret avgör vilka fält som ska skördas och när. Om man skördar med maskin så blir bladen tilltufsade och hela växten ser ganska trist ut efteråt. Plockar man för hand så är bladen kvar längre och kan få fina höstfärger.

 

Här i Skåne blockar vi björnbär långt in i september och faktiskt kan vi plocka vildväxande lila fikon på samma sätt i Languedoc. 

        

Sådana här läckra trattisar har vi aldrig sett i de franska skogarna, kanske för att vi inte har letat. Vi vet att KarlJohansvamp ska finnas, man kan handla den på torget och till och med i matbutiken. Men var i den franska skogen hittar man dem? De på fotot är plockade på Hallandsåsen i slutet av juli förra året. Då borde deras franska kusiner vara klara kanske redan i juni? Undrar vem som vet....