torsdag 4 maj 2017

Mitt i livet...

...nåja, mitt i har väl passerats. Men med flera barnbarn och en  mamma på 92 så representerar bloggaren i alla fall en sorts mellangeneration. Vilket är härligt och engagerande! Vilket såklart märks i vardagslivet. Vilket med glädje får förtur in i den normalt sett ganska fyllda kalendern.

En vanlig vecka i april så får vi förmånen att få umgås med de två minsta barnbarnen. Föräldrarna ska ut och resa och behöver barnvakter. Vi ska alltså passa A och E och vara delaktiga i deras vardag. De bor i huvudstaden och alldeles för långt bort från oss. När vi hälsar på så bor vi "hemma hos" och denna gång utan barnens föräldrar blir ett utsökt tillfälle för alla inblandade att lära känna varandra ännu litet bättre. Även om vi försöker att träffas även utanför kalas och högtider så blir det inte den där vanliga vardagen - fast det blir det egentligen aldrig när man träffar sina barnbarn...
Föräldrarna åker iväg och vi är preppade med litet info om olika vällingar, mellis- och middagstips. E har visat sig inte tåla gluten men det är inga problem. Sovrutinerna är viktiga och ska såklart följas, annars får vi helt fria händer! Härligt att vara så betrodd och litet läskigt med det stora ansvaret. Vi får fin hjälp av A som är fyra år och en redig storebror. Han har stort ordförråd och har superkoll på allt som ska ske hemma. "Fajmoj, ska du göra pasta så finns den glutenfjia i den andra lådan". E är 2,5 och hon är just nu i "kanochvillbestämmasjälv- åldern" och det är inte alltid så lätt. Vansinnesilska går över i solstråleleenden på 1,5 sekund utan att man förstår varför. Tvärtom händer lika ofta.... Ibland måste man lirka och trösta och ibland blir det helt fel om man lirkar och tröstar. Hur jobbigt måste detta inte vara för henne själv?
Dagarna går fort som de gör när man har roligt och vi åker från storstaden nöjda med vår insats. Föräldrarna är också nöjda med sin resa och allt återgår till normala gängor i den lilla familjen.

Vi reser söderöver och första dagen hemma startar hos bloggarens mamma som ska flytta från en alltför stor lägenhet "på sta'n" till en liten fin lägenhet på ett trygghetsboende med egen matsal och aktiviteter för seniorerna. Mamma gillar tanken men "man vet vad man  har, inte vad man får" dyker upp emellanåt. Vi har tidigare ägnat två-tre veckor till att sortera vad som ska med i flytten, skänkas eller kastas. Många beslut ska fattas och många saker lämnar lägenheten. Mamma konstaterar ena minuten att "jag ska bara ta med mig det allra mest nödvändiga" och i andra minuten "hela mitt hem lämnar mig". Det är inte lätt att bryta upp. Ändå är det min mammas sjätte flytt på de senaste 35 åren. Själv har jag bott på ett och samma ställe under samma period....
Så är det dags för flytt och allt som tidigare har verkat helt ok för min mamma är nu plötsligt helt oförståeligt och konstigt. Allt från "är det jag som ska bo här, är det inte ni som ska flytta" till "så himla skönt att se alla sina saker runt omkring sig". Enligt husfrun på boendet så hör det till bilden när en gammal människa flyttar till en helt ny miljö och det kan ta upp till en månad innan allt blir som förut.
Lika svårt som det verkar att vara 2,5 år och vilja göra det mesta själv verkar det att vara 92,5 år och inte kunna göra allt själv.


Själv sitter jag nu i ett soffhörn och kan inte göra någonting. Efter nästan tre otroligt intensiva och arbetsamma veckor sitter jag nu helt still med benet högt och en fot som värker. Häromdagen opererades två av mina krokiga och onda tår och med hjälp av ett stift genom leden ska de bli raka och kunna vandra långt igen. Hoppas jag....





4 kommentarer:

  1. Härligt att läsa att ni fått rå om era barnbarn helt ett tag. Roligt och så klart lite annorlunda än det man gör annars. :-)
    Hoppas nu att din mamma kommer att finns sig till rätta efter en tid. Bra att hjälp finns för dem.
    Önskar dig nu en fin helg och sköt om dina tår !
    Kram från Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ha du en fin helg också, hoppas vi får njuta av sol och värme! Kram

      Radera
  2. Längtar efter min små barnbarn! Härligt
    Vad skönt att ni fick vara ihop.
    Vet också vad det innebär att var mamma till sin mamma, även om det tyvärr är över för mej.
    Sköt om dej!

    SvaraRadera