Va - är det redan dags att lämna Skåne?

När man äger två hus som ligger i två olika länder med 200 mil emellan - så krävs viss planering av när man ska vara var... Man ska vara bekväm med varje beslut, inte längta till det andra boendet och de åtaganden man har på respektive ställe måste ju finnas med i planeringen.
Därför åker vi gärna till Frankrike en sväng mitt i den svenska sommaren; för att göra sällskap med barn och barnbarn en del av deras semester i huset, för att umgås med de av våra vänner som bara är där nere under sommaren och för att det händer så mycket roligt i trakten i samband med att den franska semesterpeioden börjar runt 14 juli, då byfester och vinfestivaler avlöser varandra.
Därför åker vi lika gärna tillbaka till Sverige i augusti; för att träffa de familjemedlemmar som inte varit i Frankrike, för att sköta om den djungel som trädgården brukar ha blivit under 5 frånvarande veckor och för att umgås med våra vänner på grillkalas och annat skojigt som hör svenska sommaren till.
Men augusti månad går fort, även om vi nu har fått rutin både på att snabbt komma iväg och tillbaka, så är det mycket som ska knös in på 4-5 veckor.
Roligast är när småtrollen från storstaden kommer och hälsar på några dagar. De har med sig sina föräldrar och vi får några egna kvällar med prat och skratt och chans att ta igen att vi inte har setts på några månader. Vi passar också på att fira bloggarens födelsedag och huset blir invaderat av resten av familjen - sammanlagt 12 personer till en middag, övernattning och frukost. Det fungerar fint och jag tror alla tycker det är ett bra sätt att träffas på.
Sista sommarlovsveckan har vi de skånska småtrollen boendes hos oss. En dag drar vi till Jällabjär som är en slocknad vulkan vid Röstånga. Skåneleden passerar förbi och i ett av deras vindskydd får vi en fin lunch med grillad korv och krabbelurer. Bokskogen är vacker även i augusti och det finns mycket att upptäcka när man går i naturen och är 8 och 6,5 år.

En annan dag är det överraskningsfest för en 70-åring i vänkretsen. När hon kommer hem en kväll (en vecka efter den riktiga födelsedagen) så är runt 40 personer i hennes hus och sönerna med familjer har ordnat buffe och mingelparty. Skratt och tårar om vartannat - precis som det ska vara.

En dag får vi för oss att det faktiskt finns svamp, fast det varit rätt torrt, och vi far på måfå ut i skogen för att hitta gula kantareller. De var inte många vi fann men däremot finns det massor av brunsopp, en trestjärnig sopp som är god att knapersteka eller slänga i en sås. Jag tror att många väljer bort den till förmån för Karl Johan - som kanske är snäppet bättre...

Jag hinner med ett möte med franskagruppen, vi är 6 kvinnor som träffas "hemma hos" och vi försöker prata franska. En av oss kan prata obehindrat, tack och lov, och är utbildad fransklärare och hon styr upp oss när vi fastnar. Vi har läst ett par böcker, fast det är ibland rätt svårt, vi har haft olika samtalsämnen typ "vilka vill du bjuda på middag?", "min bucket list", "berätta en saga" eller olika lekar typ "20 frågor". Ibland ser vi en film - ja det finns olika sätt att leka in franskan. 

En kväll har Munskänkarna en provning på viner från Nya Zeeland - mycket trevlig och informativt. Så fick man ännu mer lust att åka dit.... vi känner ett par där som vill ta emot oss med öppna armar - men vad gör man när man är flygrädd?

Jag ser på Facebook att en bekant till oss har en textilutställning i Lund. Det är alltid roligt att se duktiga konstnärer. På detta galleri, som ägs av keramikern Maria Thorlund, finns denna vecka också en målare. Besöket slutar med att vi kommer hem med en keramikskulptur "Blomstervenus på pyramid" av Maria T. Men vi åkte ner för att beundra Ingrid Agerings välgjorda textila tavlor.

Zebror, textil tavla av Ingrid A och keramikfigur av Maria T

Flyttfåglar vid Skummeslövstrand av Ingrid A

 Ja - så går en månad snabbt, lägg till tandläkare, ögonläkare, sjukgymnast och litet trädgårdsarbete så är det huxflux dags att styra nosen söderöver igen. Vi gillar detta flackande liv, nog händer det att folk undrar om vi är rastlösa och varför vi inte kan hålla oss på ett ställe. Men detta är verkligen vårt sätt att få det bästa av våra två världar.....