Utflykt till "Döda vatten" - bättre än det låter...

En gång varje vår försöker vi träffa hälften av den släkt vi har i Frankrike. Den andra halvan träffar vi varje gång vi är i Frankrike. Att det blir olika beror på att första halvan av släkten bara är i Frankrike på vinterhalvåret och delar av vinterhalvåret så är de dessutom i England.... eller någon annanstans. Den andra halvan av släkten är bofast i Fitou så de träffar vi som sagt ganska ofta. Nog om det.
Nu föreslog släktingarna att vi skulle träffas i Aigues-Mortes. Min första tanke är att det är en väldigt turistisk ort - men mannen i mitt liv har bara sett staden utifrån och eftersom släktingarna känner till både ett bra hotell och en restaurang så slår vi till och tuffar iväg åt nordöst. Väl framme så finns nästan inga turister, vilket både är överraskande och skönt. En klar fördel med att besöka turistorter utanför turistsäsongen. Märkligt nog har dock inte kommunen förstått att det är lågsäsong, för den enda parkeringen skulle kosta 400 för 24 timmar.... Desto bättre kostar hotellets garage mindre än hälften, så vi krånglar vår stora tyska bil in genom en stadsport och tråcklar oss fram på de smala franska gränderna. Släktingarna kommer nästan samtidigt och vi sätter oss i solen ute på torget på sen eftermiddag och njuter av lokalt rosévin och det fantastiska vädret.

På torget finns en staty av Louis IX (Ludvig IX), han hade stor betydelse för att Languedoc blev franskt. Staden grundades av romarna och den franske kungen Louis IX var intresserad av att få en hamn i Medelhavet för korsfarartågen. På den tiden var de stora hamnarna i Medelhavet inte franska. Staden Marseille tillhörde hans bror Karl av Anjou kung av Neapel, Agde tillhörde greven av Toulouse och Montpellier var på den tiden spanskt och styrdes av kungen av Aragonien. Då låg Aiges-Mortes vid havet, idag ligger staden en liten bit in i landet. Louis byggde ut staden, befäste den med flera torn, stadsmur och vallgravar och 1248 fick staden sin hamn. Kungen var starkt troende och gick personligen i spetsen för det sjätte korståget. Han blev helgonförklarad femtio år efter sin död och man firar än idag St Louis den 25 augusti till hans minne.

Hela staden är muromgärdad och här och där finns fina portar ut till den platta omgivningen med sina saltbassänger, salthögar och hamnkanaler. Man kan gå runt staden uppe på muren och få fina vyer både ut över landskapet och in i staden. 

Saltbassängerna och utvinningen av havssaltet är en ganska stor industri. Det finns guidade turer med småtåg i området, dock inte i lågsäsong så vi får komma tillbaka. Vi kan dock läsa oss till att saltet "Fleur du sel" handplockas från vattenytan och hantverket lärs ut från generation till generation. 

Tänk att ha denna maffiga spiraltrappa från sin patio ner till trädgården. 

Att alla turister ser rakt ner till en lär man sig kanske att hantera.

Kyrkan med annorlunda klocktorn, antagligen typiskt för trakten 

eftersom kyrkan i Les Saints Maries de-la-Mer har ett liknande torn.

Detta är högsta tornet på muren.

Här bor vi. Läckert ställe, ursprungligen en total ruin men renoverat i gammal stil av en entusiast. Egentligen är rummen rätt dyra, men på lågsäsong är det billigare. Att vi dessutom blir uppgraderade till deras dyraste rum gör det inte sämre. Som receptionisten glatt konstaterar "detta är en av fördelarna med att turista off season"

Här äter vi middagen. Den lilla restaurangen har 15 sittplatser inomhus och köket är placerat mitt i lokalen så man ser vad kockarna hittar på. Supergod och vacker mat. Efteråt får vi ett trevlig pratstund med le chef. Hit vill vi fler gånger!

Inte många människor syns ute på kvällen, här är stora torget kl 23.00,
lugnt och fridfullt och ändå känns inte staden ödslig. Det verkar finnas
många bofasta året om, vilket ju behövs för att hålla orten levande.

Kuriosa - har man ingen flaggstång så få man hitta på
ett nytt sätt att flagga på......