Franska väsentligheter del 4 - osten

Jaha, då har vi kommit till osten. Ett klassiskt citat "hur ska man kunna regera ett land med 267 olika ostar" - ja stackars de Gaulle, det borde funnits värre saker än detta tycker man, även för en fransman.
Ost äts aldrig till frukost utan ostbrickan avslutar en måltid eller serveras som tredje rätt mellan varmrätt och efterrätt.
Jag fick lära mig för många av år sedan, av en ung dam med fransk påbrå, att i Frankrike visar ostskärandet vem man är. Eller i alla fall om man fått någon god uppfostran eller inte. Jaja, men hur viktigt kan det vara i dessa dagar?
Fast lika gärna som att göra fel kan man ju faktiskt göra rätt - eller hur? Alltså - här kommer några regler. (Nu får jag ju göra som biskop Brask, lämna in en liten lapp; min läromästare kanske inte kunde allt. Är det någon av er därute som vet bättre eller annorlunda - så tala gärna om det!)

1. Om osten på brickan är rund som en tårta så ska man skära som en tårtbit från mitten och utåt. Inte så svårt - kan verka självklart. Men jag har sett de som skär en långsmal skiva tvärs över den runda osten. Förstår inte varför, då får man ju nästan bara kanter - verkar ogott.

2. Om osten på brickan redan är som en stor tårtbit, så ska man skära som om man ska göra en tårtbit till. Man ska aldrig skära av "näsan". Den är ju den mest mogna och mjukaste biten och den vill ju alla ha. Men om man skär en bit längs med tårtbiten - då får alla smaka på det godaste.

3. Om osten är en skiva hårdost, inte alls ovanligt i länder där de inte har osthyvel, så fungerar det som med exempel 2, man skär en remsa längs med osten. Bra är det ju då om den som serverar osten redan har hyfsat kanterna och tagit bort yttersta skalet, stanniolpapper mm så att inte gästen behöver få det på sin tallrik.

Just det felet att inte städa bort kanterna gjorde jag själv för massor år sedan. Vi hade bland middagsgästerna en fransman och jag serverade på ostbrickan en Saint Agur. Det är en blåmögelost som har litet tråkiga kanter men de syns inte förrän man tar bort stanniolpappret. Jag hade varken gjort det ena eller andra och den artige gästen visste inte hur han skulle bära sig åt för att undvika de tråkiga delarna. Men tack och lov insåg han att jag behövde lära mig detta och berättade hur man ska göra. Jag tror att dessa tre tips gör att man klarar av att hantera de flesta franska ostar.
Vad dricker man nu då till ost? Här i Sverige så är ju rödvinet en självklarhet liksom en klase druvor och salta kex på ostbrickan.
I Frankrike äter man en bit bröd, baguette eller liknande till osten och absolut ingen frukt. På restauranger har vi ibland fått getost på en bädd av finskuren sallad men då har det varit som en egen liten rätt. När ostvagnen kommer till bordet kan man kan på vissa restauranger få sylt eller kanske nötter till osten och kanske ett nötbröd.
Vinet då? Jo det går minst lika bra att dricka vitt vin till ost som rött vin. Det gäller bara att veta vilken ost man ska äta när man väljer vinet eller göra tvärtom - låter det vin man har i glaset få styra vilken ost som ska ätas. Det senare är nog enklare att göra när man är på restaurang.
Alltså vitt vin till getost är otroligt gott och tradition i Loire. I nordöstra hörnet dricker man sina vita viner från Alsace till kittosten Münster och i Champagne/Bourgogne finns det många olika krämiga ostar som Brillat Savarin, Delice de Bourgogne eller Chaource och där något gott vitt sitter som en smäck!
Det röda vinet passar i mitt tycke utmärkt till en vällagrad Franche Comte, en Petit Basque eller till någon av alla de franska blåmögelostarna. Fast har ni inte provat litet portvin till en blåmögelost så vill jag verkligen rekommendera det. En smaksensation!